2 Läs mer >>
1: Finns det en kille eller tjej i ditt liv?
Det beror på hur man ser det, eftersom det finns personer i mitt liv som jag känner ett väldigt starkt band till som jag bryr mig om, vet att jag inte kan glömma och älskar!
 
2: Tänk på den senaste personen som gjorde dig illa, förlät du den? 
Sist jag blev sårad var i torsdags, jag ska ej gå in på detaljer men vi har pratat ut!
 
3: Vad vill du verkligen göra just nu? 
Lyssna på musik, ta det lugnt och omfamna & mysa med en person
 
4. Är du rädd för att bli kär?  
Eftersom jag alltid har rädslan att bli sårad ja, även om jag försöker inleda något nytt
 
5. Har du någonsin sovit på en soffa med någon? 
Som singel sover jag alltid på soffan eftersom sängen känns för ensam att sova i...soffan är mer naturlig ensamhet.
 
6. Vad har du för bakgrund på din mobil? 
Etiketten på en flaska Motörhead whiskey
 
7. Nämn de senaste fyra sängarna du har suttit på? 
Bara en,min egen
 
8.  Vem var den senaste personen vars nummer du lade till i dina kontaktlista? 
Therese 
 
9. Vad gör mest ont, fysisk eller känslomässig smärta? 
Känslomässig smärta! 
 
10. När pratade du senast med personen du kysste sist? 
Nämner inga namn men en person jag träffade i somras pratade jag med dagen efter, 
sedan blockade jag henne
 
11. Om du visste att du hade hittat rätt person, skulle du då gifta dig idag? 
Nej, jag hade väntat några år. 
 
12. Har du något citat som du lever efter? 
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Döm inte någon efter efter dess utseende
Om man går runt och är rädd för allting har man inget liv (jag är t ex bara rädd för kärleken (att bli sårad i den), men jag är inte rädd för mörkret, spindlar eller orman)
 
13. Om du tänker på den senaste personen du kysste, har du någonsin kysst hnne på en soffa? 
Nej det var i sängen
 
14. Har du någonsin haft en känsla av att något hemskt skulle hända och sedan inträffade det? 
Nix...eller jo i och med min kärkeksrädsla...
 
15.  Har du en vän av det motsatta könet du kan prata med? 
Ja faktiskt flera!
 
16. Har du någonsin gråtit över ett sms? 
Ja det har jag
 
17. Vart satt ditt senaste blåmärke? 
Minns ej
 
18. Senaste gången du verkligen ville hålla avstånd från någon?  
Läs lite högre uop...det är ju dock löst nu...
  
19. Vad är det första du gör på morgonarna?
Beror på om jag ska jobba eller ej, om jag jobbar är det att jag tar mig dit, jobbar lite och dricker kaffe, är jag hemma sover jag och brukar dricka kaffe när jag vaknar
 
20. För exakt ett år sedan, minns du vem du var intresserad av? 
Mitt ex
 
21. Är du vän med de vänner du hade för två år sedan? 
Vissa vänner var bara ett kort kapitel i mitt liv, men de flesta är jag fortfarande vän med
 
22. Har du någonsin somnat i någons famn?
Tror man kan säga att jag gjorde det i somras på två vänner gemensamma 30års fest eftersom jag däckade pga värmen & alkohol  hahaha
 
23. Betyder sex kärlek?
Kanske,både ja & nej det är ett sätt att visa att man tycker om varandra, sedan kan det väl bero från par till par, om man har det första gången man träffas eller inte, själv älskar jag sex, att få känna den formen av närhet & ömhet, eftersom det är ett fint sätt att visa att man älskar någon, jämsides med respekt, kyssar/pussar & kramar. 

Frågor & Svar

1 Läs mer >>

Fick kopiera den här listan av min vän Sanna och skriva in mina egna svar, jag tycker att det är kul att göra sådana här listor ibland!

 

 

1. Har du något smeknamn?
Hugge och Kid (efter ett av mina namn som jag har fått efter min far!)

 

2. Har du något konstigt du alltid behöver göra?
Konstigt, hm vad är konstigt? Jag menar vad som är konstigt för någon annan är kanske inte konstigt för mig, men det är väl att jag måste ha nikotin i mig för att kunna tänka, och inte känna mig som en paranoid utomjording som är strandad och vilse på en främmande planet

 

3. Andra måsten?
Att lyssna på musik och ibland sjunga med när jag går till jobbet

 

4. Några lyxvanor?

Rökningen och fotograferingen...när det gäller fotograferingen får jag ibland panik på vintern för att det inte finns något att fotografera i skogen om det inte är snö

 

5. När ingen ser, vad gör du?

Fantiserar/pratar med mig själv och sjunger med till musiken som jag lyssnar på när jag går till jobbet

 

6. Vad stör du dig på hos andra?

Det är mycket jag kan störa mig på hos andra, som om de t ex  är elaka eller ljuger, 

 

7. Vad är din sämsta sida/svaghet?

Kanske för godtrogen, och att jag kanske har alldeles för mycket empati

 

8. Vilken sida av sängen sover du på?
Jag sover inte i sängen, det känns för ensamt när jag är singel :(

 

9. Vad gillar du för filmer?
Jag gillar nog de flesta sorters filmgenrer, allt från Fantasy, skräckm thrillers, sci fi, action, min ex flickvän fick in mig på genren romantiska komedier som jag nog innan kunde tänka var lite såsiga, men jag ändrade mig ju tack vare henne,vidare gillar jag också verklighetsbaserade filmer och dokumentärer

 

10. Gråter du ofta?
Känns som om det är evigheter sedan jag grät även om det skulle behövas, jag vet inte, känns som jag har en del ilska jag skulle behöva få ut också

 

11. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv?
Försöka få folk att se positivt på saker & ting vilket jag själv har svårt att göra i vissa fall😋. 

 

12. Vad sjunger du när du står i duschen?
Jag sjunger inte i badkaret

 

13. Vad önskar du dig mest just nu?
Det vet nog de flesta, plus att jag skulle vilja ha familj

 

14. Vilken maträtt är din favorit?
Oj det finns många rätter jag tycker om som  t ex  Pizza, Lasagne, köttfärslimpa, Hamburgare, & Crepes

Information om Hugo 2

1 Läs mer >>
1. Vad gör dig riktigt glad? 
Min familj, vänlighet, musik, empati, kärlek, ärlighet, omtanke
 
2. Vad gör dig ledsen och arg? 
Djurplågeri, människomisshandel, krig, lögner, orättvisor, inskränkthet, fördomar intolerans, rasism & nazism, mobbing!
 
3. Hur hanterar du sorg?
Svår fråga, antingen försöker jag prata med vänner som jag vet kan lyssna & förstå, skriver av mig på facebook om det eller delar något som anspelar på hur jag känner eller mår, eller så sätter jag igång lite musik, som kan få mig att tänka på annat en stund, vad det är för slags musik beror ju vad det är för slags sorg och på hur jag mår. om det är något annat jag är ledsen för eller mår dåligt av så att säga
 
 
4. Vad har skadat dig mest i livet?
Tiden på Solängsskolan tror jag, hade en djup depression under den tiden som tyvärr ledde till att jag blev mobbare, idag tar jag starkt avstånd från mobbing, men jag tror att det gjorde mig starkare också,andra saker som har skadat mig är lögner & svek!
 
5. Vad i livet har gett dig mest glädje?
Min barndom hade både ljusa & mörka sidor, så det är lite svårt att säga att det är det som har gett mig mest glädje, så vad har gett mig mest glädje, hmm det är jävligt svårt att svara på men jag tror jag måste säga mina två senaste förhållanden isåfall även om de också slutade olyckligt....
 
6. Vilka känslor tänker du på när jag säger musik?
Massor, metal har ett så extremt jävla stort spektrum av sånt, precis som med punk faktiskt....
 
7. Känslig eller känslosam?
Både och.
 
8. Hur ofta gråter du?
Oj det det känns som det var så längesedan jag grät att det är svårt att säga hur ofta jag gråter trots att jag kanske borde gråta oftare, men det är svårt att tvinga fram tårarna....
 
9. Visar du mer än vad du känner, eller känner du mer än vad du visar?
Det beror nog på, hur jag mår, vem eller vilka jag är med eller om jag är ensam osv...
 
10. Blir du lätt irriterad?
Mjo tyvärr har jag nog en liten tendens att bli det ibland....

Information om Hugo 1

1 Läs mer >>
Nu tänkte jag skriva lite mer om ridturen med min vän Sanna igår (lördag)
 
Från början var det meningen att jag skulle följa med & fotografera henne när hon red, 
pga att det regnade i Ystad var jag dock lite skeptisk till om det skulle bli av, men det blev det!
Hon satt så klart redan på tåget när jag skrev att det regnade och vi pratade lite om det men 
jag klev på  Ystad, och vi pratade och skrattade som vanligt under resan.
 
När vi kom fram gick vi och hämtade hästen (som heter Morfeus) och hon gjorde iordning den
medan jag klappade en otroligt kelig katt som var där, Jag pratade också lite med ägaren som 
kom in, och han erbjöd mig att provrida lite, det tackade jag inte nej till!
 
När vi red ut, hade jag kameran redo, men jag började snart frysa lite om händerna, i mitt skeptiska
tillstånd till om ridningen skulle bli av tog nämligen inte med mig några vantar, men det gick bra att 
fotografera ändå, och jag tog många foton, som jag ska ge till henne imorgon (måndag).
det hände dock en liten incident när vi gick in vid en gård på väg där hon inte hade ridit förut,
då det kom ut en enorm hund (jag tror det var en Grand Danios), det verkade nästan som om den ville
följa oss en bit, men stod mest och tittade på oss så vi gick tillbaka, jag gick på andra sidan så att hunden 
skulle få det svårare att nå mig om den skullle gå tilll attack men det gjorde den inte utan gick såsmåningom
in igen.
 
Efter en bit på tillbaka vägen fick jag prova att rida, men när jag skulle ta mig upp så kasade sadeln 
så att den hamnade lite på sidan av hästen så vi fick spänna om den, men sedan gick det bra att ta sig upp & att rida! Jag red som barn och det var kul att få göra det igen, kanske speciellt för att det blev lite trav också!
 
När vi kom tillbaka blev det snabbt mörkt, jag skrev en tackhälsning till ägaren på den vita tavlan som hängde i stallet, och vi gjorde oss klara att gå hem, vi fick vänta lite på bussen & tåget i kylan men det var ok, jag hade haft en underbar dag med en underbar människa! Så tack så mycket Sanna för att jag fick återuppleva hur det är att rida <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Keep on galloping

0 Läs mer >>
Det här är två gamla minnen som jag har sugit ett tag på eftersom jag dels har en dikt i skallen som det känns som att jag måste få till innan jag skriver den, så att orden hamnar på rätt plats så att säga, men den kommer nog efter del 7 som blir det sista eftersom jag inte vill bli för långrandig, i det här berättandet och det sista minnet är ett av de nyaste & färskaste, men nu ska jag ta mig tillbaka till barndomen i två separata minnen som inte har med varandra att göra men som jag måste få ur mig.
 
Det fanns en liten lekplats i närheten där jag, mina bröder & våra kompisar brukade leka. Där fanns en gungställning med 3 gungor, en gunghäst & en sandlåda samt en liten gräsplätt med stålställningar som kunde fungera som mål. Det var en fin dag och jag, mina bröder & några kompisar var på lekplatsen & gungade.
På något sätt hade jag lyckats klättra upp på gungställningen som var av trä och där satt jag när jag råkade titta mot ett fönster på ett av husen vid lekplatsen. Där stod en dam i bar överkropp och glodde på oss, hon såg riktigt arg ut, och gick och skvallrade för våra föräldrar, hon kallade oss också för nazister och spioner, långt upp i tonåren fick jag reda på att hon hade sutttit i koncentrations läger eller något sånt, men långt upp i tonåren, ungefär till jag flyttade hemifrån kunde jag höra henne ryta åt andra barn att de var sånt som hon hade kallat oss, jag rös vid tanken på henne, även om jag hade viss förståelse för att det var något som inte stod rätt till i hennes huvud. 
Nu för tiden är det inte mycket som är kvar av den lekplatsen...som hon också hävdade att hon ägde!
 
Jag brukade hänga på en mack som gick under namnet Uno X. Vid den fanns en tunnel som var fylld med graffiti, men tyvärr är den som många andra tunnlar grå & trist idag och förekommer det något av färg är det bara så kallade tags..jag får en lite vemodig känsla av nostalgi när jag går igenom tunneln eftersom graffitin där kändes som en del av min barndom, men nu till själva macken. Som jag sa brukade jag ofta hänga där av någon anledningn, det fanns b la ett arkadspel och ibland snodde jag åt mig rester från folks tallrikar, inte för att jag inte fick någon mat hemma utan för att det var gott , så var det en gång när jag råkade ta en mans mjölk, förståligt att han blev sur och jag skäms faktiskt idag när jag tänker på det. han var väl i 50års åldern tror jag....hur som helst. när jag kom ut stod han vid sin bil, han ropade en fråga till mig om jag skulle ha stryk, "Nej tack" sa jag och kastade mig på min cykel & jävlar vad jag cyklade! Han följde efter i sin bil.. Nedanför en backe med hjulspår låg två affärer, den ena hette Spara & finns inte längre, den andra heter konsum, jag tog den vägen ner och fortsatte att cykla utan en tanke på att stanna eller bromsa! Hans jakt tog slut vid en trottoar med några brevlådor, när han körde in mot trottoaren var det närmaste han kom mig, men jag såg honom aldrig stiga ur, och jag försvann och kom hem välbehållen utan att yppa ett ord om det intrfäffade för mina föräldrar....men som sagt det är en sak som jag skäms över, trots att jag var ett barn borde jag nog ha vetat bättre än att göra som jag gjorde på den tiden..jag gick i lågstadiet under båda de här händelserna men vem har samtidigt inte gjort hyss? Efter den här händelsen på macken slutade jag att hänga där även om jag gick dit för att köpa godis, mina favoriter var "Krokodiltårar" (som kostade 10öre st), Banana skids & Refreshers  (som båda finns än idag men med lite annorlunda priser...

Minnen & känslor del ...

1 Läs mer >>
Det jag kommer att berätta om nu är många många minnen i en händelse som är en av de bästa som jag har 
upplevt som aspergare.
 
Året efter att jag hade slutat på folkhögskolan som jag skrev om i föregående inlägg åkte jag till Cornwall med en grupp andra som har aspergers syndrom & personal. Det hade blivit bestämt att vi skulle på den där resan när vi var på lilla Amunds ön i Göteborg. Det kändes ganska nervöst att flyga så långt bort själv, trots att jag ibland flög till Stockholm på egenhand när jag var liten för att besöka mina farföräldrar så var det här något nytt även om jag hade träffat vissa i gruppen tidigare så var det ju ändå nytt för mig.
 
Mitt första intryck var hur fel & konstigt det kändes att åka på vänster sida av vägen men jag skämtade bort det
genom att tala om för chauffören att han körde på fel sida av vägen vilket han garvade artigt åt.
 
Vi bodde på ett ställe i Wadebridge som heter Trevanion house, Det var ett fint gammalt hus som låg en liten promenad från själva byn eller stan om invånarna där hellre vill kalla det så men de flesta ställen vi besökte var
jätte små, men det är klart att det fanns platser som jag kan kalla städer, dessutom fanns det bara ett enda Mc Donalds i hela Cornwall!
 
I huset där vi bodde hade de personal som brukade följa med oss när vi skulle på utflykter. Jag minns speciellt en tjej som hetter Caroline Tredrea som jobbade där, jag minns att jag tyckte att hon var söt, och vi brukade små retas med varandra! Vid något tillfälle försökte vi lära henne att räkna svenska, det gick väl sådär även om man märkte på henne att det var svårt.
 
De gånger vi for till kusten för att bada föredrog jag att istället utforska grottor och att klättra på de branta klippväggarna, trots att jag fick berättat för mig att det var farligt att att många turister fick räddas därifrån, 
vilket jag hade lite svårt att förstå, för mig var det som en barnlek att klättra både uppför & nedför de där 
klipporna, men det är klart, jag har väl alltid varit lite äventyrlig av mig på något sätt, gillar utmaningar.
helt enkelt.
 
Vi besökte ett nöjesfält också, jag fastnade för en jätte stor karusell som bestod av en stor snurrande cirkel där man satt som i en ring, karusellen  snurrade åt alla möjliga håll och kanter och medan de andra skrek i högan sky & höll fast sig för liv och lem behandlade jag karusellen som ett dansgolv pga det var någonslags discomusik som spelades till åkturen.
 
Jag firade min tjugonde födelsedag där i Cornwall också, blev tårta och när de hade firat mig bestämde jag mig för att avsluta min födelsedag med något att dricka på en engelsk pub, tyvärr var det en kille som ofta brukade följa mig som följde med nu också, men vi hann inte vara på puben särskilt länge förrän det kom en ur personalen som hade följt med oss som sa att han var för ung för att vara där jag gick ut och satte oss på en bänk mittemot puben. Då kommer det plötsligt ett rejält packade gäng engelsmän mot oss. Några av dem satte sig på bänkarna bredvid vår och var ganska lugna, men en killarna i gänget, en stor biffig typ kom fram mot mig och började knäppa upp sina byxor, jag vågade inte tänka på vad han hade tänkt hitta på så jag stängde mina ögon, då hörde jag plötsligt en av tjejerna i gänget skrika "What the fuck are you doing you sick idiot, I don´t  want you fucking beer" och så hörde jag en burk som studsade i marken. Jag öppnade ögonen och såg att killen knäppte sina byxor och sedan försvann dom så då stack jag också. Dagen efter träffade jag två i gänget, (tjejen & en kille) Jag tackade för hjälpen &  de bad om ursäkt för sin kompis beteende och sa att de förstod mig eftersom de inte heller hade velat bli behandlade på det viset!
 
Jag minns även att vi besökte ett ställe där de hade gigantiska Shire hästar och en jätte liten ponny, fick se olika slags ugglor & Sea world center. När  vi var ute och skulle äta hade vi ofta lite olika val av drycker, från juice, läsk eller Gingerbeer, det blev första gången jag provade Gingerbeer (som inte är öl trots namnet) och sedan höll jag mig till den när vi åt.
 
Sista kvällen innan vi skulle åka åkte vi till NewQuay som är ett populär tillhåll för surfare. Vi gick längs stranden och jag minns att jag hittade en liten haj som hade blivit uppspolad, den såg så liten & skör ut och jag tog upp den för att titta närmare på den och jag minns att jag i efterhand nästan tyckte det var lite synd att jag inte kunde få med mig dess käkar på något sätt som ett minne....
 
Jag hade köpt en liten tändare i form av en handgranat i Cornwall, den var inte större än min tumme, men självklart fick jag inte ta med den vid incheckningen, som om det inte räckte med det vemod jag kände inför att åka hem blev jag nu också både ledsen & arg över det, men jag var ju tvungen att följa med de andra så efter en del om & men fick jag kuta ifatt de andra som hade hunnit en bit...som ett minne av den här resan fick vi förresten 2 små dagböcker i form av pappershäften om vad vi hade upplevt och gjort, under vistelsen, mitt personliga möte med gänget finns naturligtvis inte med där, men jag plockar fortfarande fram och läser dem ibland för att få mig ett skratt, men oavsett om jag läser dem eller inte så är resan något jag alltid kommer att minnas & känna mig varm av vid tankar på den!

Minnen & känslor del ...

2 Läs mer >>
De minnen & känslor som jag kommer att berätta om här är bland de tyngsta som jag bär i mitt hjärta, 
de är både fyllda med glädje, värme, sorg & skam och jag känner att jag måste få ur mig det så att folk
lär känna mig utan att döma på förhand, även om det inte har att göra med vad en person tror att jag är, 
eller var. 
 
När jag var tonåring hamnade jag i ett gäng tack vare två tjejer som jag träffade på en fritidsgård, 
de hade gått i klassen under mig på högstadiet och vi hade börjat prata. Hur som helst så blev jag 
alltså som sagt bjuden att träffa deras kompisar, det var på en skolgård. I början satt jag ofta för migsjälv
medan de andra drog iväg med varandra för att prata enskilt. Jag fick dock ganska snabbt en killkompis
som sedan blev som en bror för mig! Vi kunde prata om allt och ställde upp för varandra i alla lägen!
Emellanåt var det dock interna konflikter i gänget och som om inte det räckte hade vi problem med ett
yngre gäng killar som brukade trakassera oss på olika sätt. Vårt gäng hängde ofta på den där skolgården, 
eller i något som vi kallade värmeporten, eller hos någon i gänget När vi festade hände det att vissa hällde socker i 
ölen för att bli lite fullare.
 
Jag började gymnasiet men det gick åt pipan så jag fick börja på en folkhögskola för handikappade. De hade en 
kurs för personer med aspergers syndrom och jag trivdes där de första veckorna..tills jag såg hur två kvinnor i 
personalen betedde sig, både mot de handikappade & oss. De flesta ur personalen var bra och kunde vara lugna om det var något men dessa två var som pittbullhundar! En gång när vi hade gymnastik ville jag testa att "dunka" som det heter i basket och hänga några sekunder i korgen som jag hade sett basketspelare göra på teve. Tyvärr räckte det för att ringen skulle böja sig. Som jag sa, de andra ur personalen var hur lugna som helst och sa att det nog gick att laga, men en av de här kvinnorna kom givetvis fram & började gorma & hytta med fingret mot mig,
En annan elev på skolan fick utbrott ibland, och hade då sönder saker. En gång hade hon sönder en askkopp på utsidan av skolbyggnaden. Då kom givetvis en annan av de argsinta kvinnorna ut, börjar ryta & gorma om att hon inte är vuxen & att hon är en slyna. En vecka senare när vi åt, retade jag och mina kompisar en annan asperger kille, det slutade med att han blev så arg så att han gick & slängde igen dörren efter sig varpå den sist nämda kvinnan reser sig och frågar om vi var nöjda, jag reste mig upp svarade: "Du ska väl fan inte säga något!, Du kallade N.N för slyna", hennes enda svar blev ett nonchalant "ja hon var en slyna den gången". Som ni kanske märker antydde jag att blev eller snarare var något jag inte ville bli och som jag avskyr idag en jävla mobbare! Jag vet att det är en dålig ursäkt men det man har blivit utsatt för kan ju utsätta andra för som det heter i den berömda onda cirkeln, idag hatar jag som sagt mobbing men jag tror att det kan ha varit en kombination av min vantrivsel som ledde till detta också ytterligare en dålig ursäkt kanske men det är mina enda förklaringar till det inträffade. Min vantrivsel ledde också till att jag försökte begå självmord, först försökte jag dricka M sprit, men jag spottade ut det, direkt efter det skar jag mig, jag minns hur ledsna mina föräldrar var när de hämtade mig från skolan för att jag skullle få vara hemma ett tag, men tillbaka skulle jag, en annan sak som vantrivseln ledde till var att jag brukade gå ut på nätterna och hitta på diverse små hyss, men inget hjälpte. Mitt mobbande tog slut under vårterminen, under ett möte men tyvärr glömde vi som mobbat att ta upp personalens beteende. Jag fick iallafall en kurator på skolan, och jag tyckte hon var bra! Killen som jag mobbade bor idag i samma område som jag och vi hälsar och pratar lite när vi ses på stan eller så.
 
Tillbaka till gänget. Som jag sa så hade vi problem med ett annat gäng, en gång jagade de oss från Ystadfestivalen, men blev stoppade av en gammal klasskompis till mig, en dag fick jag dock nog och 
lät sprida att jag ville slåss mot en av killarna i gänget. Han hörsammade min önskan och vi möttes
utanför en väns port,mina kompisar försvann in i porten men jag satt kvar, han började håna mig lite och sedan började han sparka mot mig, jag parerade sparkarna bra, men vi hann inte så mycket för kompisen som bodde i trappen vi hade varit utanför kom ut med sin mor & hon stoppade slagsmålet. När det var interna konflikter i gänget på´en fest eller så brukade jag och min bäste killkompis gå ut och ta långa promenader i sommarnatten, 
det var härliga tider men, tyvärr splittrades gänget tillslut. Man slutade umgås och och att prata med varandra och jag minns hur jag i början var livrädd att förlora allihopa, men jag har lyckats behålla vänskapen med alla och har de som vänner på facebook idag och jag hälsar & snackar med dem om jag möter dem på stan. 
 
I vintras fick jag ett väldigt tråkigt besked om Sanne, en av tjejerna i gänget. Hon hade fått en stroke, och den har tydligen slagit så hårt att hon inte kan prata längre, det känns så orättvist & fel att en person som är 5 år yngre än mig (och jag blir 39 i år) drabbas av något sånt, jag minns henne som en positivt och frisk fläkt i gänget, var ofta glad och väldigt frammåt!
 
Det är svårt att säga hur många fler minnen jag kommer att dela med mig av...jag tror dock att nästa kommer att handla om en positiv och rolig sak som jag har varit med om som aspergare.

Minnen & Känslor del ...

0 Läs mer >>
Jag brukar gå tilll gatan som var min första adress när jag kom till Ystad för att se hur mycket som har förändrats sedan jag flyttade därifrån...jag minns första gången jag dit, det var en chock! Det såg mycket bättre ut än då jag bodde där! De höga buskarna som kantade lekplatsen var borta, det var en ny grillplats, nedanför rutschkanan fanns det i en stor sandslåda med en klätterställning, gungor & små hus där jag och mina kompisar brukade leka kiosk, de små husen var borta men jag har ett ganska roligt minne från klätterställningen. Jag, mina bröder & våra vänner var vid klätterställningen när några äldre tjejer började kasta vattenballonger mot oss. En av vattenballongerna gick inte sönder så jag tog den och kastade tillbaka den och får höra ett långt neeeeeeeej.
Jag frågade dem om den hade träffat något och det hade  den! Den hade på något sätt gått sönder mot den äldre tjejens säng! 
 
Ett annat minne från den perioden handlar om en tant som vi bodde ganska nära. Hon hette Kerstin & hon hade en liten hund, var det var för ras & vad hunden hette minns jag dock inte (trpr det kan ha varit Melissa eller Lisa ,men jag är inte säker) men hursomhelst så brukade jag hälsa på hos henne, En gång när vi hade varit i Småland & körde in på Radargatan som var gatan där vi brukade parkera bilen såg vi hennes lilla hund precis framför bilen! Så fort vi hade stannat slet jag upp dörren & fångade henne, Sedan gick jag med hunden till tant Kerstin (som vi brukade kalla henne). Hon blev jätte glad att få tillbaka sin hund, och någon dag senare fick jag en liten slant & choklad som tack!
 
När jag går åt det hållet brukar jag även passa på att besöka min första skola. Jag brukar antingen sätta mig på kullen framför skolan & titta på den, eller så brukar jag gå & titta in genom fönstren. Mycket har förändrats på den skolan också, på min tid fanns det inga bollplank, och ingen stor rutchkana på kullen vilket det gör nu. Det är också mycket mer växtlighet än förut och trots allt vemod som jag känner inför mina minnen därifrån så är jag iallafall glad att de har hållt Hoppa hage rutorna vid liv som kom till på min tid där. Jag minns att när jag gick från skolan var det alltid med väldigt blanade känslor av lyckla, frihet & vemod! Min första lärare hette Ulla, och hon var en bra lärare som jag tyckte om, när jag började mellanstadiet fick vi en som var mycket strängare och inte verkade ta mina problem på allvar när någon hade vart dum, hennes man var likadan & han m u l a d e min bror engång när han hade snöbollskrig med sina kompisar och det var utan anledning! Gympamajjen Rolf tyckte jag också mycket om! Jag fick en slags specialtid med honom för att ha idrott ifred vilket var en lättnad! Jag träffar honom ibland på stan när han står på österportstorg & har loppis.  Annars var jag nog den typiska aspergaren på rasterna, antingen fick jag vara med mina klasskamrater och spela ett bollspel som gick ut på att man skulle kasta en tennisboll mot en trappa (spelet hette förresten utklassning) och därifrån man stod när man fångade bollen skulle man kasta ifrån, annars gick jag väldigt mycket med vaktmästaren som hette Erik som var en gammal man. Jag träffade honom några gånger när jag var i tonåren, men i och med att jag fick mer & mer intressen försvann de slumpartade mötena med honom.
 
Som ni märker har jag en massa minnen & känslor att dela med mig av, mitt syfte är att försöka få folk att förstå hur jag funkar ihop med de  två sakerna plus tankar om det och jag har funderingar på att dela med mig av ytterligare två men de kommer senare...

Minnen & Känslor del ...

2 Läs mer >>
Som jag skrev i det föregående inlägget så är jag kontaktperson, en sysselsättning jag trivs väldigt mycket med eftersom det är kul att vara något som jag själv har haft en gång i tiden även om det vi gör mest är att kolla på film så försöker jag att variera mig lite som att ta ut henne för att gå och äta eller ta en fika, som en chans för henne att kkomma ut lite i samhället vilket egentligen är syftet med uppdraget, tyvärr hamnade jag nog i en liten MacGyver nostalgi hos henne ett tag men jag försöker att bryta den så gott jag kan!
 
Uppdraget är ganska nytt för mig men jag känner att jag har vuxit med uppgiften även om jag tvivlade väldigt starkt på migsjälv i början pga vissa saker som förmedlaren sa och som jag nog inte kan gå in på eftersom jag inte kan gå in på för många detaljer, men tack vare min erfarenhet & övertygande ord från förmedlaren så bestämde jag mig för att prova och det är jätte kul! Jag försöker att hjälpa henne så gott jag kan med vissa av hennes problem 
genom att tala peppande till henne och fråga henne om det och det brukar lösa sig! Ja hon är lite tystlåten, men samtidigt känns det som att hon öppnar sig mer & mer för mig & säger vad hon tycker, tänker & känner och det är jätte bra!
 
Jag minns när jag fick min kontaktperson, det var uppe på BUP här i Ystad, Han var redan där när jag kom.
Det var lite tyst mellan oss först också, jag satt väl mest & funderade på vem han var när han bröt tystnaden 
och frågade om det var jag som var Hugo. Jag svarade ja och då sa han att hans flickvän kände mig.
Givetvis undrade jag ju vem det var och återigen hade slumpen slagit till så att det visade sig att det var ytterligare en gammalbarndomsvän till mig visst jag såg henne bara några gånger under den tiden jag hade honom som kontaktperson och under den tiden de var ihop men de gånger vi träffades var det trevligt & kul. Jag och han gjorde ganska många grejer tillsammans, vi var på Tingvalla, såg film, festade, åkte till Tyskland med några av hans kompisar & vi åkte till Polen med Unity Line. Jag begriper än idag inte hur han lyckades sova under Polen resan för det var ganska bra sjögång, det märktes på dansgolvet där jag & andra kanade runt på dansgolvet men det var tur att ingen skadade sig! När vi kom fram till Swinoujscie var jag trots att jag var supertrött ändå lite sugen på att gå iland, men tack vare att det regnade lät jag bli.
 
När vi sa upp kontaktpersongrejen kändes det lite vemodigt för min del även om vi båda var överens om att göra det, det var inte så att vi hade blivit ovänner eller så men det kändes som att jag hade fått andra saker att ägna mig åt och att jag var social nog att klara mig på egen hand så att säga 
 
Det känns som att jag kan säga att jag springer på henne ibland och att vi utbyter några ord men jag vet inte någonstans på vägen i vår uppväxt skiljdes våra vägar och vi växte ifrån varandra,,,jag vet inte hur jag ska uttrycka det, men just sånt som barndomsvänner känns som en stor grej för mig. Ja vi har ju varandra fortfarande som vänner på facebook och så också och det är jag glad för! Jag hoppas att det inte är så med hon som jag skrev om i gårdagens inlägg utan att jag en dag ska hitta henne och att vi kan få kontakt igen. Min fd kontaktperson har jag dock bara träffat ett fåtal gånger sedan vi sa upp kontaktpersonskapet, och det känns vemodigt eftersom jag saknar honom, han var jätte trevlig, hade humor, var en trygg person och helt enkelt kul att vara med som vän, men han gör väl annat idag även om jag tror att han är samma person då!

Minnen & Känslor del ...

1 Läs mer >>
Jag tänkte de i det här inlägget försöka att en gång för alla berätta & förkklara hur jag funkar med minnen & känslor, de är nämligen starkt sammankopplade med varandra & mitt huvud är ofta fullt med minnen & känslor nu senast är det på min ex flickvän men givetvis tänker jag tillbaka på mycket annat också. Barndomsminnen etc och jag tänkte ge er en inblick i mitt liv från min barndom!
 
Jag föddes 1977 i Stockholm, När jag var 4år flyttade jag och min familj till Vadstena, men 3år senare gick 
flyttade lasset vidare till Ystad där jag bor än idag. På det första stället vi bodde i Ystad fick jag och mina bröder vänner i ett par grannbarn, (en bror & hans syster), han hette Erik & henne kallade vi Manne. De bodde med sin mamma och våra familjer kom jätte bra överens och hittade  på en massa saker tillsammans! Vi gick på gymnastik
tillsammans och de gånger som deras mor skulle följa oss hem brukade hon berätta en historia om en flicka som hette Filippa. Hon hittade på historien efterhand tror jag, men hur som helst var det väldiigt bra historier om den där flickan. Jag minns också att jag & mannes bror en dag också rymde från Styrbordsgången (där vi bodde) till ett ställe vid reningsverket vid stranden här i Ystad, oj vad våra föräldrar var sura när vi väl kom hem! Hur som helst efter ett antal år flyttade den familjen till Stockholm och vi hade inte speciellt mycket kontakt, jag tror att vi träffades en gång efter det att de flyttade, tills slumpen ville att jag & manne skulle träffas senare igen när jag var i äldre tonåren, det visade sig nämligen att både hon och jag hade diagnosen Aspergers syndrom och vi åkte på en aspergerträff i Lilla Amundsön i Göteborg. Vi behöll kontakten ett antal år efter det, mailade & träffades när jag var i Stockholm för att hälsa på släktingar men sedan försvann hon bara,, jag vet inte vart men det händer fortfarande att jag letar efter henne på internet & på facebook ihopp om att hon ska ha skaffat ett konto. 
 
Varför berättade jag om det här minnet? Människor har alltid lyckats att beröra & göra intryck på mig och anledningen till att jag blev berörd av henne tror jag var för att hon & hennes familj var på flykt från deras far som de sa var farlig så än idag hoppas jag att han inte har fått tag på dem, det finns kanske en naturlig anledning till att kontakten helt plötsligt tog slut men isåfall skulle jag vilja veta varför så att jag slipper grubbla! Jag är nämligen en sanningssökare och tillsammans med dessa minnen & känslor känns det som att det vimlar av frågor, och hon är inte den enda jag känner så inför, jag har haft många andra brevvänner & mailkompisar, folk jag har mött som jag fortfarande också letar efter på facebook, i vissa fall känns det som att jag har lyckats i vissa fall inte, men det betyder inte heller att jag ger upp som den svar sökande person jag är. Alla dessa tankar & frågor om minnena & känslorna gör att jag vill kunna skriva av mig på olika sätt men får jag inte fram inspiration till att skriva på det sätt jag känner att jag behöver kan jag dricka mig full för att rensa tankarna för ett tag, men nej jag är INTE alkolist & har heller ALDRIG varit det! Jag kan vara utan alkohol flera månader & det kan inte en riktig alkolist vara! En alkolist söker dessutom ett rus men jag vet hur mycket jag hur mycket jag tål innan jag känner av något, jag kan köpa några 3.5or en varm sommardag för att släcka törsten & koppla av en varm sommardag, vill jag bli full eller känna ett litet rus köper jag 2st 6pack eller starkare varor. Kanske har jag gått ifrån ämnet lite med det jag skrev nu men jag kände att jag behövde få ur mig det också eftersom ingen psykolog eller kurator kan hjälpa mig med att radera minnen efter personer som har berört & betytt något för mig, jag vet det efter alla år som jag har gått till sådana, jag vet att alkohol kanske inte ses som ett bra alternativ bland många, men det är mitt sätt & jag tänker ALDRIG låta den ta över mitt liv.Dels för att jag vet att alkohol kan förstöra så mycket och jag är nöjd med var jag har åstadkommit med mitt liv med min sysselsättning som fotograf & fotoredigerare & kontaktperson och det vill jag absolut INTE kasta bort!  Kanske dyker det upp fler minnen i andra blogginlägg men just nu känns det som att jag har fått ut något av det viktigaste.

Minnen & känslor del ...

1 Läs mer >>
Jag har varit i Småland ett par dagar eftersom det kändes som att jag behövde komma härifrån & fotografera lite annat b la, känslorna för Sammy lyckades jag inte komma ifrån, jag försökte inte ens eftersom jag vet att det är omöjligt, istället fanns hon med i mina tankar som vanligt och jag blev jätte inspirerad av olika miljöer & platser där jag tänkte mig henne som en perfekt modell i olika utstyrslar, därför har en del av fotografierna som jag tog fått namn som hänvisar till hennes namn, men det syns tyvärr inte på facebook. Hon var också som vanlgt med i nattdrömmarna och vid två speciella tillfälllen önskar jag att hon hade varit med, båda gångerna var på midsommarafton.
 
Det första tillfället var när jag skulle gå hem till vårt torp från mormors torp, då gick jag i skogen vid ett berg och fick syn på ett rådjur (det andra för dagen faktiskt) men tyvärr hade kamera batteriet tagit slut så jag kunde inte fotografera det, det andra tillfället var när jag stod vid vägkanten & rökte vid ett nyslaget fält i närheten av oss sent på kvällen. Det är ett litet dike med gräs & några träd mellan vägen & fältet. Iallafall när jag stod där och rökte vid vägkanten såg jag något komma emot mig, jag trodde först att det var en hund eller en katt, men den kom närmare & närmare och när den var 5 - 6 meter ifrån mig såg jag att det var en räv, den vände dock snabbt när den
fick syn på mig och jag stod & förbannade mig själv att kamerabatteriet fortfarande inte var laddat.
 
En plats som jag fick extra mycket inspiration till med Sammy som modell var ett vattenfall i närheten av oss.
Där tänkte jag mig henne sitta i en vit klänning eller naken & spela på sin fiol som en kvinnlig Näcken eller något annat mytiskt sagoväsen, Som jag sa, hon hade varit som gjord för modell för sådana foton! De andra platserna skulle ha varit vid det där berget där  jag såg rådjuret, antingen skulle hon haft sin vita klänning eller sin svarta rock på de fotona, som sagt jag inspirerades enormt mycket av henne, miljöerna & platserna....

Småland & inspiration

2 Läs mer >>
Shiva är min 9år gamla hankatt.
Jag fick honom av en person som betyder livets mening för mig,
vilket Shiva naturligtvis också gör.
Sedan i tisdags förra veckan har han tyvärr spytt 1 - 2 ggr om dagen
så idag tog jag honom till veterinär. Han kollade Shivas mun, ögon, öra,
hjärta, lungor, tog tempen, kände och klämde på katten och gav honom t
vå sprutor, och ett recept på medicin som jag ska ge genom i 7 dagar
och jag hoppas verkligen att det hjälper!
Shiva var dock inte uttorkad som jag och andra var rädd för och han
uppträde också mycket bra på hos läkaren förutom att han nog hellre
hade velat stanna i sin kattbur än hamna på undersökningsbordet.
Shiva är en fighter så jag hoppas verkligen att medicinen hjälper!

 
Shiva the upnosed diva
Nu ska jag nita dig husse
 
Que?????
Carlien
 
 

Shiva

1 Läs mer >>
I Söndags när jag tog en promenad hittade jag en bit av ett skelett.
Jag vet inte från vilket djur men jag tror att det är ett höftben eller
möjligtvis någon axelled. Antagligen är det också ganska gammalt
och jag tycker faktiskt att det skulle vara intressant att få veta
vilket djur det kommer ifrån och hur gammalt det är. Jag tycker att
benet luktar hav på något sätt och det ser ganska tärt ut av havet.
Problemet är nog bara om jag ska vända mig till en arkeolog eller polis...












Sundaywalks Bone

0 Läs mer >>
Igår hade jag och min klass pressvisning inför vår vernissage på torsdag. Utställningen varar fram till den 8:e maj.

När vi kom dit blev vi bjudna på en macka och en bulle sedan fick de som ville ta en promenad.
Jag gick med Isabella och vi hittade en trevlig mölla. Jag frågade en man som bodde i ett hus om vi
fick gå upp och se på den och det fick vi, när vi hade kommit upp kom mannen efter med en nycket och erbjöd oss att gå in i möllan också vilket vi tackade ja till. Isabella gick dock bara till första våningen men jag gick högst upp och öppnade en dörr. Det var en bjälke utanför som jag satte min fot på och så fotograferade jag utsikten och henne.

Pressvisningen tycker jag gick bra och var kul. Ok jag kanske tog lite stor plats, så det ska jag
försöka tänka på till nästa gång.
Nu kommer 3 foton som jag tog under min och Isabellas promenad.

Isabella nedanför möllan





Möllan i Östra Vemmerlöv




Fin och trevlig blomma som jag och Isabella fotograferade








Ikväll har jag varit hos Bengt och Huaying.
Jag följde med Bengt ut i samband med att
jag skulle hem, men plötsligt bara svartnade
det för ögonen och jag låg på marken, jag
fattar fan i helvete  inte vad som hände!!!Jag slog i ögonbrynet,
ena handen, bröstet och knät och jag behövde sätta mig
ner några gånger innan benen lät mig gå hem.
Det svider mest om fingertoppen och handen
men jag har plåstrat om det och ögonbrynet.

Pressvisning i Östra ...

0 Läs mer >>


Jag vet att det har handlat om film den senaste tiden, men jag ska
försöka dra ner lite på det, även om jag älskar film, så älskar
jag ju foto ännu mer och därför tänkte jag inom två veckor
ge lite smakprov på de sista vinterfotona som jag tog, resten
kommer ni att kunna hitta i min hotmailprofil.

Vinterfoton

1 Läs mer >>
Idag bestämde jag mig för att gå till Lidl och handla. Som vanligt beväpnade jag mig med kameran om jag skulle hitta något att fotografera. Det var ganska kallt ute så först kändes det inte särskilt inspirerande men när jag kom till Norra Promenaden hittade jag några motiv som jag sköt från lite olika vinklar.










Fastfrusna bilder