Minnen & Känslor del 3
Jag brukar gå tilll gatan som var min första adress när jag kom till Ystad för att se hur mycket som har förändrats sedan jag flyttade därifrån...jag minns första gången jag dit, det var en chock! Det såg mycket bättre ut än då jag bodde där! De höga buskarna som kantade lekplatsen var borta, det var en ny grillplats, nedanför rutschkanan fanns det i en stor sandslåda med en klätterställning, gungor & små hus där jag och mina kompisar brukade leka kiosk, de små husen var borta men jag har ett ganska roligt minne från klätterställningen. Jag, mina bröder & våra vänner var vid klätterställningen när några äldre tjejer började kasta vattenballonger mot oss. En av vattenballongerna gick inte sönder så jag tog den och kastade tillbaka den och får höra ett långt neeeeeeeej.
Jag frågade dem om den hade träffat något och det hade den! Den hade på något sätt gått sönder mot den äldre tjejens säng!
Ett annat minne från den perioden handlar om en tant som vi bodde ganska nära. Hon hette Kerstin & hon hade en liten hund, var det var för ras & vad hunden hette minns jag dock inte (trpr det kan ha varit Melissa eller Lisa ,men jag är inte säker) men hursomhelst så brukade jag hälsa på hos henne, En gång när vi hade varit i Småland & körde in på Radargatan som var gatan där vi brukade parkera bilen såg vi hennes lilla hund precis framför bilen! Så fort vi hade stannat slet jag upp dörren & fångade henne, Sedan gick jag med hunden till tant Kerstin (som vi brukade kalla henne). Hon blev jätte glad att få tillbaka sin hund, och någon dag senare fick jag en liten slant & choklad som tack!
När jag går åt det hållet brukar jag även passa på att besöka min första skola. Jag brukar antingen sätta mig på kullen framför skolan & titta på den, eller så brukar jag gå & titta in genom fönstren. Mycket har förändrats på den skolan också, på min tid fanns det inga bollplank, och ingen stor rutchkana på kullen vilket det gör nu. Det är också mycket mer växtlighet än förut och trots allt vemod som jag känner inför mina minnen därifrån så är jag iallafall glad att de har hållt Hoppa hage rutorna vid liv som kom till på min tid där. Jag minns att när jag gick från skolan var det alltid med väldigt blanade känslor av lyckla, frihet & vemod! Min första lärare hette Ulla, och hon var en bra lärare som jag tyckte om, när jag började mellanstadiet fick vi en som var mycket strängare och inte verkade ta mina problem på allvar när någon hade vart dum, hennes man var likadan & han m u l a d e min bror engång när han hade snöbollskrig med sina kompisar och det var utan anledning! Gympamajjen Rolf tyckte jag också mycket om! Jag fick en slags specialtid med honom för att ha idrott ifred vilket var en lättnad! Jag träffar honom ibland på stan när han står på österportstorg & har loppis. Annars var jag nog den typiska aspergaren på rasterna, antingen fick jag vara med mina klasskamrater och spela ett bollspel som gick ut på att man skulle kasta en tennisboll mot en trappa (spelet hette förresten utklassning) och därifrån man stod när man fångade bollen skulle man kasta ifrån, annars gick jag väldigt mycket med vaktmästaren som hette Erik som var en gammal man. Jag träffade honom några gånger när jag var i tonåren, men i och med att jag fick mer & mer intressen försvann de slumpartade mötena med honom.
Som ni märker har jag en massa minnen & känslor att dela med mig av, mitt syfte är att försöka få folk att förstå hur jag funkar ihop med de två sakerna plus tankar om det och jag har funderingar på att dela med mig av ytterligare två men de kommer senare...