1 Läs mer >>
1. Vad gör dig riktigt glad? 
Min familj, vänlighet, musik, empati, kärlek, ärlighet, omtanke
 
2. Vad gör dig ledsen och arg? 
Djurplågeri, människomisshandel, krig, lögner, orättvisor, inskränkthet, fördomar intolerans, rasism & nazism, mobbing!
 
3. Hur hanterar du sorg?
Svår fråga, antingen försöker jag prata med vänner som jag vet kan lyssna & förstå, skriver av mig på facebook om det eller delar något som anspelar på hur jag känner eller mår, eller så sätter jag igång lite musik, som kan få mig att tänka på annat en stund, vad det är för slags musik beror ju vad det är för slags sorg och på hur jag mår. om det är något annat jag är ledsen för eller mår dåligt av så att säga
 
 
4. Vad har skadat dig mest i livet?
Tiden på Solängsskolan tror jag, hade en djup depression under den tiden som tyvärr ledde till att jag blev mobbare, idag tar jag starkt avstånd från mobbing, men jag tror att det gjorde mig starkare också,andra saker som har skadat mig är lögner & svek!
 
5. Vad i livet har gett dig mest glädje?
Min barndom hade både ljusa & mörka sidor, så det är lite svårt att säga att det är det som har gett mig mest glädje, så vad har gett mig mest glädje, hmm det är jävligt svårt att svara på men jag tror jag måste säga mina två senaste förhållanden isåfall även om de också slutade olyckligt....
 
6. Vilka känslor tänker du på när jag säger musik?
Massor, metal har ett så extremt jävla stort spektrum av sånt, precis som med punk faktiskt....
 
7. Känslig eller känslosam?
Både och.
 
8. Hur ofta gråter du?
Oj det det känns som det var så längesedan jag grät att det är svårt att säga hur ofta jag gråter trots att jag kanske borde gråta oftare, men det är svårt att tvinga fram tårarna....
 
9. Visar du mer än vad du känner, eller känner du mer än vad du visar?
Det beror nog på, hur jag mår, vem eller vilka jag är med eller om jag är ensam osv...
 
10. Blir du lätt irriterad?
Mjo tyvärr har jag nog en liten tendens att bli det ibland....

Information om Hugo 1

1 Läs mer >>
Nu tänkte jag skriva lite mer om ridturen med min vän Sanna igår (lördag)
 
Från början var det meningen att jag skulle följa med & fotografera henne när hon red, 
pga att det regnade i Ystad var jag dock lite skeptisk till om det skulle bli av, men det blev det!
Hon satt så klart redan på tåget när jag skrev att det regnade och vi pratade lite om det men 
jag klev på  Ystad, och vi pratade och skrattade som vanligt under resan.
 
När vi kom fram gick vi och hämtade hästen (som heter Morfeus) och hon gjorde iordning den
medan jag klappade en otroligt kelig katt som var där, Jag pratade också lite med ägaren som 
kom in, och han erbjöd mig att provrida lite, det tackade jag inte nej till!
 
När vi red ut, hade jag kameran redo, men jag började snart frysa lite om händerna, i mitt skeptiska
tillstånd till om ridningen skulle bli av tog nämligen inte med mig några vantar, men det gick bra att 
fotografera ändå, och jag tog många foton, som jag ska ge till henne imorgon (måndag).
det hände dock en liten incident när vi gick in vid en gård på väg där hon inte hade ridit förut,
då det kom ut en enorm hund (jag tror det var en Grand Danios), det verkade nästan som om den ville
följa oss en bit, men stod mest och tittade på oss så vi gick tillbaka, jag gick på andra sidan så att hunden 
skulle få det svårare att nå mig om den skullle gå tilll attack men det gjorde den inte utan gick såsmåningom
in igen.
 
Efter en bit på tillbaka vägen fick jag prova att rida, men när jag skulle ta mig upp så kasade sadeln 
så att den hamnade lite på sidan av hästen så vi fick spänna om den, men sedan gick det bra att ta sig upp & att rida! Jag red som barn och det var kul att få göra det igen, kanske speciellt för att det blev lite trav också!
 
När vi kom tillbaka blev det snabbt mörkt, jag skrev en tackhälsning till ägaren på den vita tavlan som hängde i stallet, och vi gjorde oss klara att gå hem, vi fick vänta lite på bussen & tåget i kylan men det var ok, jag hade haft en underbar dag med en underbar människa! Så tack så mycket Sanna för att jag fick återuppleva hur det är att rida <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Keep on galloping

1 Läs mer >>
Den senaste tiden har jag gjort den här skålen på jobbet!
Det var kul att testa något annat än foto som jag oftast gör, jag saknar Unikum 
och det kändes lite som att vara tillbaka där när jag testade detta och varierade mig!
 
så här gjorde jag grejerna på bilderna!
 
1. Blås upp ballonger
2. Blanda betong
3. Ballongen placeras upp och ner (med knuten neråt) i burkar
4. Smeta på betongen men försök vara noga med att betongen inte når burkens kant, det kan vara svårt att skilja sakerna ifrån från varandra!
5. Låt betongen stå & torka några dagar
6.Smäll ballongen
7 Låt stå och torka ytterligare några dagar
8 Reda att målas
 
Hjärtat gjordes i en plastform som jag fyllde med betongen, där var det också viktigt att betongen inte var för nära kanten, eftersom det hade fastnat isåfall. Där rörde jag lite på formen så att betongen fick en slätare yta tll torkning och målning!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ballong & Betong

0 Läs mer >>
Imorgon ska jag efter eget önskemål få göra ett konstverk med hjälp av en ballong, när jag är klar med verket ska jag försöka förklara hur jag gjorde det, det ska iallafall bli kul, annars är min tilllvaro väldigt grå & mörk just nu så ursäkta om jag inte svarar på frågor om hur jag mår...

Imorgon

1 Läs mer >>
I helgen var jag och Sanna ute i skogen & fotograferade, det blev många skratt & foton och jag längtar tills vi kan ses igen, jag tror att det finns ord inom mig som vill berätta mer om det här i form av en dikt, men som med en del annat känns det som en enda röra, jag har funderat och försökt tänka på det ett tag men jag antar att jag får fundera lite till, det känns som att det är så mycket jag skulle vilja blanda in i dikten, som minnen från Unikum (konstskolan där vi gick) b la, vi har känt varandra länge nu eller hur! Det är härligt att vi har det gemensamma intresset, har lätt till skratt trots det vi bär inom oss! De 2översta fotona kommer visserligen inte från vår fotopromenad utan från en ensam regnig sådan i somras! Nu har hon hjälpt mig att designa om min blogg! 
Hon gjorde det snabbt och jag blev jätte nöjd för jag hade gått i tankar på hur löjlig min förra blogg såg ut!
Så jag är glad att hon erbjöd sig att hjälpa mig med att designa om den så välkomna till min nya fina blogg!
 
 
 

Naturpromenad & Välko...

0 Läs mer >>
Det här är ytterligare en gammal ´dikt från Sockerdricka perioden.
 
 
Plus minus nolll
 

Tystnad och
ensamhet

har matematiskt
lika värde

men

man kan ändå
få rätt för olika
svar

på provet

En gammal dikt II

0 Läs mer >>
Det här är en dikt, som jag har haft en del av orden till ett tag men att det har varit något som fattats, precis som med en annan och tillsammans med "en annan" har varat en mycket längre tid
 
 
Jag ligger på en sten
av svart obsidian i snö
det är natt precis som 
i mitt hjärta 
 
och inom mig härskar
detta mörker tillsammans
med en drake
 
med förmågan
 
att göra sig 
så osynlig att du inte 
ser den 
 
förrän den väcks 
 
till ljudet av dig
och det som har
orsakat ditt mörker
 
vilket ändå är ljus 
för mig eftersom 
jag ser dina tårar

Draken

0 Läs mer >>
 

Jag hittade en gammal dikt som jag har skrivit, den heter "Då ber jag"  jag minns inte när jag skrev den dock, men minns att den inte handlar om böner till gud eller att be till gud..

 

När stjärnorna
gör sig större
och kallare
känner jag
hur de kommer
närmare
och riktar
ensamhetens
likgiltiga pistol
mot min tinning
som i en bissarr
form av
rysk roulette
då kryper jag
ihop i
fosterställning

och ber

din inre värme
och din hud att
bränna ut kulan

ur framtiden


när regnet
infiltrerar
tårarna
och vinden
försöker att
öppna min
bröstkorg
för att flytta
mitt hjärta tillbaka
till istiden där
inlandsisen drar
över mitt sinne
och låter vargar
kalasa på på min
vilsenhet

då ber jag

ditt skratt
att hålla mig
i handen

för att smitta
mig med ro

när tankarna kryllar
utan svar på optimism
eller pessimism och
jag drunknar bland
knutantarna som
lurar likt rånare
väntande bakom
varje hörn

då ber jag

dina läppar
att dansa
mig tyst

när framtiden
skrattar då jag
inte ser eller hör
anar jag att färgen
grå blir min fru så
att jag aldrig ska
kunna skratta

då ber jag

dina ögon
att trolla
korten ur
dess hand

och dig

att bli ett
med mig

när böckerna
som jag läser
skrämmer bort
mig från min
tid och lust
så att jag inte
kan se mina spår

då ber jag

dina öron
om en saga
till din värld
av älvor

där himlen
är din tron

En gammal dikt I

0 Läs mer >>
För många år sedan var jag medlem på en poesisajt som heter Sockerdricka, fast det var inte bara poesi man kunde publicera där, man kunde även föra dagbok, skriva noveller, antalet saker man fick publicera berodde på hur många så kallade "Kapsyler" man köpte. 
 
Det jag gjorde mest var att skriva poesi, jag såg mig själv utvecklas från att skriva lite småfjantiga rimmdikter till att kunna dyka djupt i ordens meningar genom att använda metaforer vilket jag än idag älskar att använda i tal och att se andra använda. Sajten gav även ut antologier med dikter som medlemmarna skickade in och som sedan valdes ut av en jury, Jag lyckades komma med i en av de där antologierna en gång med en dikt som heter "Varför"
 
Och sönderslagna hjärtan
gråter ut i mina armar
 
varför ler stjärnorna och 
och varför vill stormen
komma in med regnet?
 
Fönstret är öppet och
jag ser drömmar flyga 
in och ut och tiden räknar
saknad i sprickor på hjärtat
 
varför dansar skuggorna 
över mitt golv och varför 
skakar stranden av ensamhet?
 
Jag sitter uppe om nätterna t
tills ensamheten har dansat sig trött.
 
 
 
 
 
Tyvärr drabbades jag senare av skrivtorka, och 
det kändes som jag förlorade kraften att kunna skriva så där djupt som jag brukade
även om jag har skrivit några dikter de senaste 4åren har det inte känts som mitt gamla jag. 
så jag tog bort dem efter en tid, samtidigt som jag hade den här skrivtorkan kändes det som att jag fick 
mindre & mindre tid att vara inne på sajten och som att administrationen av sajten blev sämre och sämre
och tillslut kom jag inte åt mina dikter längre. Tack & lov fick jag dock kontakt med en svensk tjejkompis som bor i Norge som skickade alla mina dikter till mig så jag har dom här på datorn någonstans!
 
Jag vet ine, jag kan ha fel men på något sätt känns det som att jag skulle kunna återgå till mitt skrivande för 
mitt hjärta är tungt, jag har ibland trott att orden har kunnat drunkna i dess mörka bottenlöshet av känslor, tankar, och annat som jag kan behöva få ur mig vilket isåfall är skönt att kunna få uttrycka i poesi, om den där känslan jag har stämmer, det kanske bara är något temporärt vilket jag hoppas att det inte är för det känns verkligen som att hjärtat måste få uttrycka sig hur det vill om kärlek, känslor, minnen & tankar. 
Jag tror att jag börjar skriva på några ord som jag haft i huvudet den senaste månaden och ser om det kan bli något nu.
 
 
Älvor gör inbrott 
genom din ögon 
som fönster
 
de tar sig in i din kropp
och sätter upp speglar 
som reflekterar ditt inre mörker
genom alla dina celler och porer
 
ditt inre mörker reflekterar
ut ditt inre mörker mot mig
 
så att det blir ljus för mig
i mitt mörker där jag vill ha dig
men där jag inte tänker låta
dig gå vilse i vad du inte vet
 
 
 
 
 

För många år sedan......

2 Läs mer >>
1. Nämn bloggaren som har nominerat dig och tacka för nomineringen! 
2. Svara på de frågor som den ställt.
3. Nominera 11 nya bloggare
 
 
Jag tar en liten paus i mitt skrivande om minnen och känslor för att svara på en utmaning som jag fick av min vän Sanna Cronsioe som jag tackar varmt för nomineringen!
 
 
 
1.  Hur skulle du beskriva din blogg?   Min blogg är min tankar & känslor, ibland publicerar jag foton som jag har tagit i den också.
 
 
2. Vad gillar du mest att blogga om?. Allt som jag känner att jag behöver skriva om när livet känns svårt och behöver skriva av mig
 
 
3. Vilka är dina favoritbloggar?  Har ingen favoritblogg
 
 
 
4. Har du några sommarplaner?  Hoppas kunna spendera mycket tid i Småland för att fotografera där.
 
 
 
 
5. Vilket är ditt drömresemål?  Det finns många så många ställen jag skulle vilja se, Afrika, Asien, Syd Amerika, Island, Norge, Finland & Spanien
 
 
 
6.Vilket är ditt favoritsminkmärke? Har inget favoritmärke.
 
 
 
7. Vad är du mest nöjd med hos dig själv? Min empati för andra, min ärlighet, min självständighet, känslor & att jag har humor
 
 
8.Favoritfärg?  Rött & Svart
 
 
9. Vart shoppar du helst dina kläder?  Dressman, Myrorna & Emmaus
 
 
 
10.Har du några tatueringar?  Självklart, jag har flera stycken! Alla borde iallafall ha en tatuering!
 
 
 
11.  Vilken skönhetsprodukt skulle du inte klara dig utan?  Eyeliner/kajalpenna
 
 
 
Eftersom jag inte är säker på hur många av mina vänner som bloggar eller vilka nominerar jag alla mina vänner som läser min blogg & som själva bloggar!
 
 
 
 

11 Frågor

1 Läs mer >>
Detta inlägg har jag sugit på en del, dels för att jag har behövt smälta hur det gick på min fotoutställning
(som fortfarande är uppe iallafall några dagar till), och dels för att jag har behövt suga lite på hur jag ska
framföra det jag tänker berätta som handlar om varför jag har lågt förtroende för psykologer & kuratorer 
även om jag faktiskt har haft en bra kurator efter att dessa två saker hände men varför jag väljer att ta itu med
känslomässiga problem på mitt eget sätt och det kommer att handla om att bli dömd av andra på förhand, samtidigt som jag har sugit på det här susar det några ord till en dikt, den kanske vettigaste och starkaste dikten som jag har skrivit på ett tag som ska handla om hur det känns för mig att inte kunna glömma känslor. Jag skrev mycket dikter yngre men jag är lite rädd att jag har tappat gnistan att skriva djupt och kanske intresset så jag får se vad jag knåpar ihop senare.
 
Jag var i en ålder då man börjar drömma om att flytta hemifrån, och jag gick till en psykolog för att prata om det 
eftersom mina föräldrar inte heller trodde att jag skulle klara det, kanske till största delen pga ekonomiska skäl jag vet inte men iallafall. Direkt när jag började prata om det här med att jag ville flytta hemifrån sa psykologen att han inte trodde att jag skulle klara det för att att jag inte kunde säga ifrån till mina vänner om jag ville vara själv och att han var orolig över att mitt hem bara skulle bli ett ett tillhåll för mina vänner att hänga i.Jag sa att jag visst kunde 
säga ifrån om jag ville vara själv, då sa han bara ganska nonchalant "jag har mött många ungdomar som har sagt samma sak!", det hjälpte inte hur mycket jag stod på mig, han upprepade bara samma irriterande ord så jag slutade att gå till honom. 
 
Några år senare började jag på den där folkhögskolan som jag har berättat om i ett tidigare inlägg, där fick jag i och för sig prova att bo hemmifrån och det var där jag träffade en bra kurator men där jag vantrivdes pga vissa i personalen.  
 
Efter ytterligare en liten tid började jag på komvux. Jag och en tjejkompis pratade om att flytta ihop som vänner (hon hade pojkvän) återigen gick jag till en psykolog för att höra vad han trodde om det, ok han trodde inte att det skulle funka av vilken orsak kommer jag inte ihåg men han fick väl ändå rätt på sätt och vis eftersom jag kände mig ivägen för min vän & hennes  pojkvän så en kväll fick jag nog, och bestämde mig för att sova ute, jag lyckades bara sova enstaka minuter på enstaka ställen och drog mest omkring på gatorna i natten. På morgonen gick jag tillbaka och började packa ihop mina tillhörigheter och flytta hem.
 
För ett antal år sedan praktiserade jag i en matvaruaffär. Jag fick mest packa upp, fronta osv. men jag drömde om att se om jag kunde lära mig att sitta i kassan, Chefen hade varit hygglig ibland, han, jag & några andra brukade fronta lite efter stängning och då kunde han ge mig en slant för besväret. När jag pratade med honom om att jag ville se om jag kunde lära mig sitta i kassan genom att först stå bredvid som de andra som skulle lära sig det sa han nej eftersom han inte trodde att jag kunde lära mig det, Jag blev oerhört besviken och pratade av mg hos de andra anställda, då fick jag reda på att jag skulle sluta snacka skit om honom och att jag skulle acceptera min situation som den var eller gå, Jag blev fruktansvärt arg, lade mitt namnkort på hans bord och gick, på väg till omklädningsrummet knäppte jag upp skjortan och slängde den i en kartong för skräp och sedan gick jag. Jag pratar dock fortfarande ibland med vissa anställda när jag är där och handlar eller när jag ser dem ute.
 
För min del som har aspergers syndrom känns det som att vissa människor som jag har mött i mitt liv har läst om aspergers men inte hajat ett dugg och därför dömer alla efter allt de har läst om olika symptom osv. 
För min del känns det väldigt nedlåtande och kränkande eftersom alla människor är olika precis som vi 
som har aspergers syndrom. Det finns ingen logik i att alla aspergare skulle ha alla 300 kriterier eller ens olika nivåer av dem, men ändå är det tyvärr allt för lätt att dömas på förhand. Om man inte vet något om en person är det bättre att fråga först eller läsa på en gång till om ett eventuellt funktionshinder/handikapp innan man kläcker ur sig något!  Det är klart att jag har mött öppnare människor i mitt lliv som har frågat vad det innebär för mig att ha aspergers syndrom när jag har berättat att jag har det, då har jag blivit glad eftersom de har vsat mottaglighet för något som de kanske har läst om och förstått eller som de skulle vilja veta mer om.
 
Redigering av detta inlägg. Hur jag handskas med minnen & emotionella känslor & tankar samt oro.
Jag tror att det är lite nivåbaserat, I de flesta fall brukar jag kunna hantera det genom att prata med vänner
som jag litar på, skriva av mig på olika sätt, förr skrev jag mycket dikter men det känns som att jag har förlorat 
den djupa gnistan med metaforer som jag älskade att ha, kanske har jag till viss del förlorat intresset att skriva dikter eftersom de senaste jag har skrivit är skitkassa! Nu känns det som att jag har ord till en djupare dikt i skallen och som jag upprepar jag får se vad det blir av den när jag tar mig tid att skriva den. Andra sätt jag brukar ta till är att försöka sysselsätta mig något här hemma, ta en lång promenad utan något speciellt mål utom möjligtvis till en av mina "tillflyktsorter", eller så försöker jag koncentrera mig på att gå ut och fotografera i naturen. Ett annat alternativ som dock tyvärr har fått en person att tro att jag är alkolist vilket inte stämmer är
att jag brukar ta mig ett rus av öl eller starkare saker och vill jag ta ett rus köper jag oftast mer än ett 6 pack 3.5or  eller någon annan starkare sak som whisky t ex, genom de här sakerna som jag gör kan jag dämpa tankar, känslor, minnen & oro en stund så att de känns uthärdliga, men de kommer aldrig att försvinna, minnen & känslor för personer som jag har brytt mig om och som jag bryr mig om är extra starka och jag har tyvärr ingen av eller på knapp som jag kan trycka bort detta med helt men att jag bryr mig om & älskar folk är väl inget fel? Det betyder ju bara att jag har massor av empati och vill dem väl! Denna överskotts empati som jag har kan ha kommit av uppvaknandet som jag fick när jag mobbade, eftersom jag själv hade blivit utsatt en gång tiden och upptäckte vad jag höll på ,med, det var som att jag hade varit vänd upp och ner när jag mobbade och sedan blev vänd åt rätt håll igen och fick de egenskaper som jag hade haft innan, detta som jag har skrivit nu är väl en upprepning på vad jag tidigare har sagt men jag kände att det kanske behövde utvecklas, lite till. Så för att avsluta med teorin om att jag är alkolist, jag kan vara utan alkohol i flera månader men jag kan också dricka två dagar i rad, även om det brukar ta emot av alkoholen på andra dagen så att jag inte dricker mig full. Därför vet jag att jag inte är det som personen tror att jag är!
 

Minnen & Känslor del ...

0 Läs mer >>
Detta som jag kommer att skriva om nu är ett av mina färskaste minnen och handlar om min ex flickvän, men för att visa henne en aning hänsyn kommer jag inte att skriva hennes namn, var hon bor eller någonting annat.
Jag kommer att skriva om det eftersom det är mina minnen & känslor som likt de andra minnena & känslorna som jag har skrivit om behöver få andas eftersom de ligger & trycker i mitt hjärta och gör både ont & gör mig varm.
Egentligen borde jag kanske avsluta den här serien med ytterligare minnen av psykologer som jag har haft för att förklara varför jag inte går till någon sådan med vad jag tycker, känner & minns men jag får se hur det blir....
 
Jag & min ex flickvän möttes på en folkhögskola där vi gick olika kurser, jag misstog henne först för en gammal klasskamrat från gymnasiet (som jag redan har berättat om att jag fick sluta pga skoltrötthet), Jag frågade henne som sagt men det var inte hon som jag trodde. Flera månader senare skrev hon till mig att hon hade känslor för mig så vi bestämde träff  och startade en liten relation. Den varade tyvärr inte speciellt länge....ca en vecka efter att vi hade inlett relationen välte hon med sin bil och hamnade på sjukhus. Rädd att att hon var mer skadad än hon var rusade jag till sjukhuset, (jag har aldrig rusat så fort till sjukhuset för någon tidigare!) men hon skrevs ut samma kväll. Efter det fick jag veta att hon hade kontaktat sin ex pojkvän som hon sa inte brydde sig om hon levde eller dog, om det nu var för aft få någon form av tröst eller bekräftelse jag vet inte men jag gjorde iallafall tabben att göra slut med henne, & att blocka henne på vissa sociala medier...
 
åren gick och jag såg att hon började lägga till mig i vissa cirklar på nätet så jag tänkte att jag inte orkade vara ovän med henne längre och tog bort blockeringen, under de åren som hade gått hade jag faktiskt tänkt på henne & undrat var hon höll hus för efter att jag hade gjort slut såg jag inte röken av henne! Men förklaringen till det fick jag senare. det visade sig att vi hade varit på samma Iron Maiden konsert också, hon hade sett mig men inte vågat komma fram och hälsa...hur som helst blev vi vänner igen och började prata. Vid träffades hos mig en sommar, drack varsin Iron Maiden öl pratade och var uppe hela natten & såg på film. Dagen efter körde hon hem men vi höll kontakten. På midsommarafton fick jag reda på att hennes kille hade dumpat henne & hon hade skurit sig djupt. Hon kom & hämtade mig, När vi kom hem till henne hjälpte jag henne att tvätta såret sedan tog vi en promenad i midsommarnatten. Helt spontant stannade jag henne, omfamnade henne & kysste henne, för min del kändes den stunden magisk, som om tiden stod still & som det bara var hon & jag i hela världen! Jag gorde det några gånger till innan vi kom tillbaka till henne. Jag hade en flaska whiskey med mig som jag drack ur  också, under natten men vi sov naturligtvis också.. Dagen efter körde hon mig hem och när vi satt i bilen frågade hon mig med lite darrande stämma om det var vi nu, jag satt tyst en liten stund sedan sa jag att jag inte kunde eftersom hon inte älskade sig själv, sedan sa hon sitt motto som jag har väldigt svårt att glömma...
hursomhelst vi bestämde iallafall att vi skulle fortsätta ses och det gjorde vi, under den tiden berättade hon att hon hade tagit till sig något som jag hade sagt till henne när hon hade skurit sig, "att det är inte bara sig själv man skadar när man gör så,man skadar även de som står en nära & som bryr sig". Det gorde mig jätte stolt över henne och efter tag inledde vi en relation igen. Det var den lyckligaste perioden i mitt liv. Jag hann presentera henne för några vänner & hon för några vänner till sig.
 
 
Under tiden som vi var ihop köpte jag en flaska whiskey till, och ja de hände att jag brukade köpa öl också så jag kan förstå om hon tror att jag är alkolist men det är jag inte! Jag har gett henne anledningarna till varför jag brukade göra som jag gjorde och det ena var för att dämpa en oro jag hade över en kommande skatteskuld & att jag inte kunde lägga mer pengar på henne än vad jag ville. Jag kan inte neka henne någonting så varför skulle jag neka henne sanningen? Jag vet att att om jag hade varit alkolist hade jag sökt ett rus & därför köpt mer & starkare öl eller sprit än vad jag gjorde!
 
Under tiden som vi var ihop visade vi varandra våra så kallade tillflyktorter, jag drar ofta till ställen där jag har minnen, men det är ett ställe där vi brukade se på solnedgången som jag ännu inte har kunnat gå till eftersom det minnet gör för ont. Jag har inte heller kunnat vara i hennes stad särskilt många gånger heller eftersom det också gör ont, men jävlar vilken fin stad hon bor i ändå!
 
Hur som helst. Förhållandet tog åter slut, pga hon gick tillbaka till killen som hade fått henne att skära sig och hon berättade det via sms. Det blev första gången vi grälade och vi sa inte något till varandra på ett bra tag, 
men jag visste att det skulle ta slut igen mellan dom & jag oroade mig som fan över henne. men hon var onåbar.
Jag fick en återfalls depression som ledde till att hon tror att jag är besatt där jag ristade in hennes namn på min arm och det gjorde jag för att samla mod & kraft att skära djupare, vilket det sedan blev också, men på ett annat sätt, rispningarna av hennes namn slutade jag med och de syns inte längre, det andra skärandet har jag också slutat med men tyvärr har det fått henne att tro att jag är besatt och att jag är en hycklare med tanke på vad jag sa till henne om att skada sig själv, jag kan förstå att hon tror det men en sådan depression som gör att man skadar sig själv igen kan man inte hjälpa att man får, och nej jag gjorde som sagt inget av detta pga besatthet utan för att jag bryr mig om henne så mycket & för att jag är rädd att hon ska skada sig själv igen eller dö....
 
jag tror det ändå är bäst att jag berättar om två enormt misslyckade psykologbesök vid ett senare tillfälle så att ni som läser kanske kan få en liten inblick i varför jag har en viss misstro mot sådana och hellre tar itu med mina depressioner på egen hand även om jag har haft en bra kurator efter de här två om åter kommer att ta er tillbaka några år i tiden.
 

Minnen & känslor del ...