11 Frågor

1. Nämn bloggaren som har nominerat dig och tacka för nomineringen! 
2. Svara på de frågor som den ställt.
3. Nominera 11 nya bloggare
 
 
Jag tar en liten paus i mitt skrivande om minnen och känslor för att svara på en utmaning som jag fick av min vän Sanna Cronsioe som jag tackar varmt för nomineringen!
 
 
 
1.  Hur skulle du beskriva din blogg?   Min blogg är min tankar & känslor, ibland publicerar jag foton som jag har tagit i den också.
 
 
2. Vad gillar du mest att blogga om?. Allt som jag känner att jag behöver skriva om när livet känns svårt och behöver skriva av mig
 
 
3. Vilka är dina favoritbloggar?  Har ingen favoritblogg
 
 
 
4. Har du några sommarplaner?  Hoppas kunna spendera mycket tid i Småland för att fotografera där.
 
 
 
 
5. Vilket är ditt drömresemål?  Det finns många så många ställen jag skulle vilja se, Afrika, Asien, Syd Amerika, Island, Norge, Finland & Spanien
 
 
 
6.Vilket är ditt favoritsminkmärke? Har inget favoritmärke.
 
 
 
7. Vad är du mest nöjd med hos dig själv? Min empati för andra, min ärlighet, min självständighet, känslor & att jag har humor
 
 
8.Favoritfärg?  Rött & Svart
 
 
9. Vart shoppar du helst dina kläder?  Dressman, Myrorna & Emmaus
 
 
 
10.Har du några tatueringar?  Självklart, jag har flera stycken! Alla borde iallafall ha en tatuering!
 
 
 
11.  Vilken skönhetsprodukt skulle du inte klara dig utan?  Eyeliner/kajalpenna
 
 
 
Eftersom jag inte är säker på hur många av mina vänner som bloggar eller vilka nominerar jag alla mina vänner som läser min blogg & som själva bloggar!
 
 
 
 
Pinterest


Minnen & Känslor del 8

Detta inlägg har jag sugit på en del, dels för att jag har behövt smälta hur det gick på min fotoutställning
(som fortfarande är uppe iallafall några dagar till), och dels för att jag har behövt suga lite på hur jag ska
framföra det jag tänker berätta som handlar om varför jag har lågt förtroende för psykologer & kuratorer 
även om jag faktiskt har haft en bra kurator efter att dessa två saker hände men varför jag väljer att ta itu med
känslomässiga problem på mitt eget sätt och det kommer att handla om att bli dömd av andra på förhand, samtidigt som jag har sugit på det här susar det några ord till en dikt, den kanske vettigaste och starkaste dikten som jag har skrivit på ett tag som ska handla om hur det känns för mig att inte kunna glömma känslor. Jag skrev mycket dikter yngre men jag är lite rädd att jag har tappat gnistan att skriva djupt och kanske intresset så jag får se vad jag knåpar ihop senare.
 
Jag var i en ålder då man börjar drömma om att flytta hemifrån, och jag gick till en psykolog för att prata om det 
eftersom mina föräldrar inte heller trodde att jag skulle klara det, kanske till största delen pga ekonomiska skäl jag vet inte men iallafall. Direkt när jag började prata om det här med att jag ville flytta hemifrån sa psykologen att han inte trodde att jag skulle klara det för att att jag inte kunde säga ifrån till mina vänner om jag ville vara själv och att han var orolig över att mitt hem bara skulle bli ett ett tillhåll för mina vänner att hänga i.Jag sa att jag visst kunde 
säga ifrån om jag ville vara själv, då sa han bara ganska nonchalant "jag har mött många ungdomar som har sagt samma sak!", det hjälpte inte hur mycket jag stod på mig, han upprepade bara samma irriterande ord så jag slutade att gå till honom. 
 
Några år senare började jag på den där folkhögskolan som jag har berättat om i ett tidigare inlägg, där fick jag i och för sig prova att bo hemmifrån och det var där jag träffade en bra kurator men där jag vantrivdes pga vissa i personalen.  
 
Efter ytterligare en liten tid började jag på komvux. Jag och en tjejkompis pratade om att flytta ihop som vänner (hon hade pojkvän) återigen gick jag till en psykolog för att höra vad han trodde om det, ok han trodde inte att det skulle funka av vilken orsak kommer jag inte ihåg men han fick väl ändå rätt på sätt och vis eftersom jag kände mig ivägen för min vän & hennes  pojkvän så en kväll fick jag nog, och bestämde mig för att sova ute, jag lyckades bara sova enstaka minuter på enstaka ställen och drog mest omkring på gatorna i natten. På morgonen gick jag tillbaka och började packa ihop mina tillhörigheter och flytta hem.
 
För ett antal år sedan praktiserade jag i en matvaruaffär. Jag fick mest packa upp, fronta osv. men jag drömde om att se om jag kunde lära mig att sitta i kassan, Chefen hade varit hygglig ibland, han, jag & några andra brukade fronta lite efter stängning och då kunde han ge mig en slant för besväret. När jag pratade med honom om att jag ville se om jag kunde lära mig sitta i kassan genom att först stå bredvid som de andra som skulle lära sig det sa han nej eftersom han inte trodde att jag kunde lära mig det, Jag blev oerhört besviken och pratade av mg hos de andra anställda, då fick jag reda på att jag skulle sluta snacka skit om honom och att jag skulle acceptera min situation som den var eller gå, Jag blev fruktansvärt arg, lade mitt namnkort på hans bord och gick, på väg till omklädningsrummet knäppte jag upp skjortan och slängde den i en kartong för skräp och sedan gick jag. Jag pratar dock fortfarande ibland med vissa anställda när jag är där och handlar eller när jag ser dem ute.
 
För min del som har aspergers syndrom känns det som att vissa människor som jag har mött i mitt liv har läst om aspergers men inte hajat ett dugg och därför dömer alla efter allt de har läst om olika symptom osv. 
För min del känns det väldigt nedlåtande och kränkande eftersom alla människor är olika precis som vi 
som har aspergers syndrom. Det finns ingen logik i att alla aspergare skulle ha alla 300 kriterier eller ens olika nivåer av dem, men ändå är det tyvärr allt för lätt att dömas på förhand. Om man inte vet något om en person är det bättre att fråga först eller läsa på en gång till om ett eventuellt funktionshinder/handikapp innan man kläcker ur sig något!  Det är klart att jag har mött öppnare människor i mitt lliv som har frågat vad det innebär för mig att ha aspergers syndrom när jag har berättat att jag har det, då har jag blivit glad eftersom de har vsat mottaglighet för något som de kanske har läst om och förstått eller som de skulle vilja veta mer om.
 
Redigering av detta inlägg. Hur jag handskas med minnen & emotionella känslor & tankar samt oro.
Jag tror att det är lite nivåbaserat, I de flesta fall brukar jag kunna hantera det genom att prata med vänner
som jag litar på, skriva av mig på olika sätt, förr skrev jag mycket dikter men det känns som att jag har förlorat 
den djupa gnistan med metaforer som jag älskade att ha, kanske har jag till viss del förlorat intresset att skriva dikter eftersom de senaste jag har skrivit är skitkassa! Nu känns det som att jag har ord till en djupare dikt i skallen och som jag upprepar jag får se vad det blir av den när jag tar mig tid att skriva den. Andra sätt jag brukar ta till är att försöka sysselsätta mig något här hemma, ta en lång promenad utan något speciellt mål utom möjligtvis till en av mina "tillflyktsorter", eller så försöker jag koncentrera mig på att gå ut och fotografera i naturen. Ett annat alternativ som dock tyvärr har fått en person att tro att jag är alkolist vilket inte stämmer är
att jag brukar ta mig ett rus av öl eller starkare saker och vill jag ta ett rus köper jag oftast mer än ett 6 pack 3.5or  eller någon annan starkare sak som whisky t ex, genom de här sakerna som jag gör kan jag dämpa tankar, känslor, minnen & oro en stund så att de känns uthärdliga, men de kommer aldrig att försvinna, minnen & känslor för personer som jag har brytt mig om och som jag bryr mig om är extra starka och jag har tyvärr ingen av eller på knapp som jag kan trycka bort detta med helt men att jag bryr mig om & älskar folk är väl inget fel? Det betyder ju bara att jag har massor av empati och vill dem väl! Denna överskotts empati som jag har kan ha kommit av uppvaknandet som jag fick när jag mobbade, eftersom jag själv hade blivit utsatt en gång tiden och upptäckte vad jag höll på ,med, det var som att jag hade varit vänd upp och ner när jag mobbade och sedan blev vänd åt rätt håll igen och fick de egenskaper som jag hade haft innan, detta som jag har skrivit nu är väl en upprepning på vad jag tidigare har sagt men jag kände att det kanske behövde utvecklas, lite till. Så för att avsluta med teorin om att jag är alkolist, jag kan vara utan alkohol i flera månader men jag kan också dricka två dagar i rad, även om det brukar ta emot av alkoholen på andra dagen så att jag inte dricker mig full. Därför vet jag att jag inte är det som personen tror att jag är!
 
Pinterest


RSS 2.0