En gammal dikt I

 

Jag hittade en gammal dikt som jag har skrivit, den heter "Då ber jag"  jag minns inte när jag skrev den dock, men minns att den inte handlar om böner till gud eller att be till gud..

 

När stjärnorna
gör sig större
och kallare
känner jag
hur de kommer
närmare
och riktar
ensamhetens
likgiltiga pistol
mot min tinning
som i en bissarr
form av
rysk roulette
då kryper jag
ihop i
fosterställning

och ber

din inre värme
och din hud att
bränna ut kulan

ur framtiden


när regnet
infiltrerar
tårarna
och vinden
försöker att
öppna min
bröstkorg
för att flytta
mitt hjärta tillbaka
till istiden där
inlandsisen drar
över mitt sinne
och låter vargar
kalasa på på min
vilsenhet

då ber jag

ditt skratt
att hålla mig
i handen

för att smitta
mig med ro

när tankarna kryllar
utan svar på optimism
eller pessimism och
jag drunknar bland
knutantarna som
lurar likt rånare
väntande bakom
varje hörn

då ber jag

dina läppar
att dansa
mig tyst

när framtiden
skrattar då jag
inte ser eller hör
anar jag att färgen
grå blir min fru så
att jag aldrig ska
kunna skratta

då ber jag

dina ögon
att trolla
korten ur
dess hand

och dig

att bli ett
med mig

när böckerna
som jag läser
skrämmer bort
mig från min
tid och lust
så att jag inte
kan se mina spår

då ber jag

dina öron
om en saga
till din värld
av älvor

där himlen
är din tron

Kommentera här: