0 Läs mer >>
Det här är två gamla minnen som jag har sugit ett tag på eftersom jag dels har en dikt i skallen som det känns som att jag måste få till innan jag skriver den, så att orden hamnar på rätt plats så att säga, men den kommer nog efter del 7 som blir det sista eftersom jag inte vill bli för långrandig, i det här berättandet och det sista minnet är ett av de nyaste & färskaste, men nu ska jag ta mig tillbaka till barndomen i två separata minnen som inte har med varandra att göra men som jag måste få ur mig.
 
Det fanns en liten lekplats i närheten där jag, mina bröder & våra kompisar brukade leka. Där fanns en gungställning med 3 gungor, en gunghäst & en sandlåda samt en liten gräsplätt med stålställningar som kunde fungera som mål. Det var en fin dag och jag, mina bröder & några kompisar var på lekplatsen & gungade.
På något sätt hade jag lyckats klättra upp på gungställningen som var av trä och där satt jag när jag råkade titta mot ett fönster på ett av husen vid lekplatsen. Där stod en dam i bar överkropp och glodde på oss, hon såg riktigt arg ut, och gick och skvallrade för våra föräldrar, hon kallade oss också för nazister och spioner, långt upp i tonåren fick jag reda på att hon hade sutttit i koncentrations läger eller något sånt, men långt upp i tonåren, ungefär till jag flyttade hemifrån kunde jag höra henne ryta åt andra barn att de var sånt som hon hade kallat oss, jag rös vid tanken på henne, även om jag hade viss förståelse för att det var något som inte stod rätt till i hennes huvud. 
Nu för tiden är det inte mycket som är kvar av den lekplatsen...som hon också hävdade att hon ägde!
 
Jag brukade hänga på en mack som gick under namnet Uno X. Vid den fanns en tunnel som var fylld med graffiti, men tyvärr är den som många andra tunnlar grå & trist idag och förekommer det något av färg är det bara så kallade tags..jag får en lite vemodig känsla av nostalgi när jag går igenom tunneln eftersom graffitin där kändes som en del av min barndom, men nu till själva macken. Som jag sa brukade jag ofta hänga där av någon anledningn, det fanns b la ett arkadspel och ibland snodde jag åt mig rester från folks tallrikar, inte för att jag inte fick någon mat hemma utan för att det var gott , så var det en gång när jag råkade ta en mans mjölk, förståligt att han blev sur och jag skäms faktiskt idag när jag tänker på det. han var väl i 50års åldern tror jag....hur som helst. när jag kom ut stod han vid sin bil, han ropade en fråga till mig om jag skulle ha stryk, "Nej tack" sa jag och kastade mig på min cykel & jävlar vad jag cyklade! Han följde efter i sin bil.. Nedanför en backe med hjulspår låg två affärer, den ena hette Spara & finns inte längre, den andra heter konsum, jag tog den vägen ner och fortsatte att cykla utan en tanke på att stanna eller bromsa! Hans jakt tog slut vid en trottoar med några brevlådor, när han körde in mot trottoaren var det närmaste han kom mig, men jag såg honom aldrig stiga ur, och jag försvann och kom hem välbehållen utan att yppa ett ord om det intrfäffade för mina föräldrar....men som sagt det är en sak som jag skäms över, trots att jag var ett barn borde jag nog ha vetat bättre än att göra som jag gjorde på den tiden..jag gick i lågstadiet under båda de här händelserna men vem har samtidigt inte gjort hyss? Efter den här händelsen på macken slutade jag att hänga där även om jag gick dit för att köpa godis, mina favoriter var "Krokodiltårar" (som kostade 10öre st), Banana skids & Refreshers  (som båda finns än idag men med lite annorlunda priser...

Minnen & känslor del ...

1 Läs mer >>
Det jag kommer att berätta om nu är många många minnen i en händelse som är en av de bästa som jag har 
upplevt som aspergare.
 
Året efter att jag hade slutat på folkhögskolan som jag skrev om i föregående inlägg åkte jag till Cornwall med en grupp andra som har aspergers syndrom & personal. Det hade blivit bestämt att vi skulle på den där resan när vi var på lilla Amunds ön i Göteborg. Det kändes ganska nervöst att flyga så långt bort själv, trots att jag ibland flög till Stockholm på egenhand när jag var liten för att besöka mina farföräldrar så var det här något nytt även om jag hade träffat vissa i gruppen tidigare så var det ju ändå nytt för mig.
 
Mitt första intryck var hur fel & konstigt det kändes att åka på vänster sida av vägen men jag skämtade bort det
genom att tala om för chauffören att han körde på fel sida av vägen vilket han garvade artigt åt.
 
Vi bodde på ett ställe i Wadebridge som heter Trevanion house, Det var ett fint gammalt hus som låg en liten promenad från själva byn eller stan om invånarna där hellre vill kalla det så men de flesta ställen vi besökte var
jätte små, men det är klart att det fanns platser som jag kan kalla städer, dessutom fanns det bara ett enda Mc Donalds i hela Cornwall!
 
I huset där vi bodde hade de personal som brukade följa med oss när vi skulle på utflykter. Jag minns speciellt en tjej som hetter Caroline Tredrea som jobbade där, jag minns att jag tyckte att hon var söt, och vi brukade små retas med varandra! Vid något tillfälle försökte vi lära henne att räkna svenska, det gick väl sådär även om man märkte på henne att det var svårt.
 
De gånger vi for till kusten för att bada föredrog jag att istället utforska grottor och att klättra på de branta klippväggarna, trots att jag fick berättat för mig att det var farligt att att många turister fick räddas därifrån, 
vilket jag hade lite svårt att förstå, för mig var det som en barnlek att klättra både uppför & nedför de där 
klipporna, men det är klart, jag har väl alltid varit lite äventyrlig av mig på något sätt, gillar utmaningar.
helt enkelt.
 
Vi besökte ett nöjesfält också, jag fastnade för en jätte stor karusell som bestod av en stor snurrande cirkel där man satt som i en ring, karusellen  snurrade åt alla möjliga håll och kanter och medan de andra skrek i högan sky & höll fast sig för liv och lem behandlade jag karusellen som ett dansgolv pga det var någonslags discomusik som spelades till åkturen.
 
Jag firade min tjugonde födelsedag där i Cornwall också, blev tårta och när de hade firat mig bestämde jag mig för att avsluta min födelsedag med något att dricka på en engelsk pub, tyvärr var det en kille som ofta brukade följa mig som följde med nu också, men vi hann inte vara på puben särskilt länge förrän det kom en ur personalen som hade följt med oss som sa att han var för ung för att vara där jag gick ut och satte oss på en bänk mittemot puben. Då kommer det plötsligt ett rejält packade gäng engelsmän mot oss. Några av dem satte sig på bänkarna bredvid vår och var ganska lugna, men en killarna i gänget, en stor biffig typ kom fram mot mig och började knäppa upp sina byxor, jag vågade inte tänka på vad han hade tänkt hitta på så jag stängde mina ögon, då hörde jag plötsligt en av tjejerna i gänget skrika "What the fuck are you doing you sick idiot, I don´t  want you fucking beer" och så hörde jag en burk som studsade i marken. Jag öppnade ögonen och såg att killen knäppte sina byxor och sedan försvann dom så då stack jag också. Dagen efter träffade jag två i gänget, (tjejen & en kille) Jag tackade för hjälpen &  de bad om ursäkt för sin kompis beteende och sa att de förstod mig eftersom de inte heller hade velat bli behandlade på det viset!
 
Jag minns även att vi besökte ett ställe där de hade gigantiska Shire hästar och en jätte liten ponny, fick se olika slags ugglor & Sea world center. När  vi var ute och skulle äta hade vi ofta lite olika val av drycker, från juice, läsk eller Gingerbeer, det blev första gången jag provade Gingerbeer (som inte är öl trots namnet) och sedan höll jag mig till den när vi åt.
 
Sista kvällen innan vi skulle åka åkte vi till NewQuay som är ett populär tillhåll för surfare. Vi gick längs stranden och jag minns att jag hittade en liten haj som hade blivit uppspolad, den såg så liten & skör ut och jag tog upp den för att titta närmare på den och jag minns att jag i efterhand nästan tyckte det var lite synd att jag inte kunde få med mig dess käkar på något sätt som ett minne....
 
Jag hade köpt en liten tändare i form av en handgranat i Cornwall, den var inte större än min tumme, men självklart fick jag inte ta med den vid incheckningen, som om det inte räckte med det vemod jag kände inför att åka hem blev jag nu också både ledsen & arg över det, men jag var ju tvungen att följa med de andra så efter en del om & men fick jag kuta ifatt de andra som hade hunnit en bit...som ett minne av den här resan fick vi förresten 2 små dagböcker i form av pappershäften om vad vi hade upplevt och gjort, under vistelsen, mitt personliga möte med gänget finns naturligtvis inte med där, men jag plockar fortfarande fram och läser dem ibland för att få mig ett skratt, men oavsett om jag läser dem eller inte så är resan något jag alltid kommer att minnas & känna mig varm av vid tankar på den!

Minnen & känslor del ...

2 Läs mer >>
De minnen & känslor som jag kommer att berätta om här är bland de tyngsta som jag bär i mitt hjärta, 
de är både fyllda med glädje, värme, sorg & skam och jag känner att jag måste få ur mig det så att folk
lär känna mig utan att döma på förhand, även om det inte har att göra med vad en person tror att jag är, 
eller var. 
 
När jag var tonåring hamnade jag i ett gäng tack vare två tjejer som jag träffade på en fritidsgård, 
de hade gått i klassen under mig på högstadiet och vi hade börjat prata. Hur som helst så blev jag 
alltså som sagt bjuden att träffa deras kompisar, det var på en skolgård. I början satt jag ofta för migsjälv
medan de andra drog iväg med varandra för att prata enskilt. Jag fick dock ganska snabbt en killkompis
som sedan blev som en bror för mig! Vi kunde prata om allt och ställde upp för varandra i alla lägen!
Emellanåt var det dock interna konflikter i gänget och som om inte det räckte hade vi problem med ett
yngre gäng killar som brukade trakassera oss på olika sätt. Vårt gäng hängde ofta på den där skolgården, 
eller i något som vi kallade värmeporten, eller hos någon i gänget När vi festade hände det att vissa hällde socker i 
ölen för att bli lite fullare.
 
Jag började gymnasiet men det gick åt pipan så jag fick börja på en folkhögskola för handikappade. De hade en 
kurs för personer med aspergers syndrom och jag trivdes där de första veckorna..tills jag såg hur två kvinnor i 
personalen betedde sig, både mot de handikappade & oss. De flesta ur personalen var bra och kunde vara lugna om det var något men dessa två var som pittbullhundar! En gång när vi hade gymnastik ville jag testa att "dunka" som det heter i basket och hänga några sekunder i korgen som jag hade sett basketspelare göra på teve. Tyvärr räckte det för att ringen skulle böja sig. Som jag sa, de andra ur personalen var hur lugna som helst och sa att det nog gick att laga, men en av de här kvinnorna kom givetvis fram & började gorma & hytta med fingret mot mig,
En annan elev på skolan fick utbrott ibland, och hade då sönder saker. En gång hade hon sönder en askkopp på utsidan av skolbyggnaden. Då kom givetvis en annan av de argsinta kvinnorna ut, börjar ryta & gorma om att hon inte är vuxen & att hon är en slyna. En vecka senare när vi åt, retade jag och mina kompisar en annan asperger kille, det slutade med att han blev så arg så att han gick & slängde igen dörren efter sig varpå den sist nämda kvinnan reser sig och frågar om vi var nöjda, jag reste mig upp svarade: "Du ska väl fan inte säga något!, Du kallade N.N för slyna", hennes enda svar blev ett nonchalant "ja hon var en slyna den gången". Som ni kanske märker antydde jag att blev eller snarare var något jag inte ville bli och som jag avskyr idag en jävla mobbare! Jag vet att det är en dålig ursäkt men det man har blivit utsatt för kan ju utsätta andra för som det heter i den berömda onda cirkeln, idag hatar jag som sagt mobbing men jag tror att det kan ha varit en kombination av min vantrivsel som ledde till detta också ytterligare en dålig ursäkt kanske men det är mina enda förklaringar till det inträffade. Min vantrivsel ledde också till att jag försökte begå självmord, först försökte jag dricka M sprit, men jag spottade ut det, direkt efter det skar jag mig, jag minns hur ledsna mina föräldrar var när de hämtade mig från skolan för att jag skullle få vara hemma ett tag, men tillbaka skulle jag, en annan sak som vantrivseln ledde till var att jag brukade gå ut på nätterna och hitta på diverse små hyss, men inget hjälpte. Mitt mobbande tog slut under vårterminen, under ett möte men tyvärr glömde vi som mobbat att ta upp personalens beteende. Jag fick iallafall en kurator på skolan, och jag tyckte hon var bra! Killen som jag mobbade bor idag i samma område som jag och vi hälsar och pratar lite när vi ses på stan eller så.
 
Tillbaka till gänget. Som jag sa så hade vi problem med ett annat gäng, en gång jagade de oss från Ystadfestivalen, men blev stoppade av en gammal klasskompis till mig, en dag fick jag dock nog och 
lät sprida att jag ville slåss mot en av killarna i gänget. Han hörsammade min önskan och vi möttes
utanför en väns port,mina kompisar försvann in i porten men jag satt kvar, han började håna mig lite och sedan började han sparka mot mig, jag parerade sparkarna bra, men vi hann inte så mycket för kompisen som bodde i trappen vi hade varit utanför kom ut med sin mor & hon stoppade slagsmålet. När det var interna konflikter i gänget på´en fest eller så brukade jag och min bäste killkompis gå ut och ta långa promenader i sommarnatten, 
det var härliga tider men, tyvärr splittrades gänget tillslut. Man slutade umgås och och att prata med varandra och jag minns hur jag i början var livrädd att förlora allihopa, men jag har lyckats behålla vänskapen med alla och har de som vänner på facebook idag och jag hälsar & snackar med dem om jag möter dem på stan. 
 
I vintras fick jag ett väldigt tråkigt besked om Sanne, en av tjejerna i gänget. Hon hade fått en stroke, och den har tydligen slagit så hårt att hon inte kan prata längre, det känns så orättvist & fel att en person som är 5 år yngre än mig (och jag blir 39 i år) drabbas av något sånt, jag minns henne som en positivt och frisk fläkt i gänget, var ofta glad och väldigt frammåt!
 
Det är svårt att säga hur många fler minnen jag kommer att dela med mig av...jag tror dock att nästa kommer att handla om en positiv och rolig sak som jag har varit med om som aspergare.

Minnen & Känslor del ...