HugosPhotography

Som jag skrev i det föregående inlägget så är jag kontaktperson, en sysselsättning jag trivs väldigt mycket med eftersom det är kul att vara något som jag själv har haft en gång i tiden även om det vi gör mest är att kolla på film så försöker jag att variera mig lite som att ta ut henne för att gå och äta eller ta en fika, som en chans för henne att kkomma ut lite i samhället vilket egentligen är syftet med uppdraget, tyvärr hamnade jag nog i en liten MacGyver nostalgi hos henne ett tag men jag försöker att bryta den så gott jag kan!

 

Uppdraget är ganska nytt för mig men jag känner att jag har vuxit med uppgiften även om jag tvivlade väldigt starkt på migsjälv i början pga vissa saker som förmedlaren sa och som jag nog inte kan gå in på eftersom jag inte kan gå in på för många detaljer, men tack vare min erfarenhet & övertygande ord från förmedlaren så bestämde jag mig för att prova och det är jätte kul! Jag försöker att hjälpa henne så gott jag kan med vissa av hennes problem 

genom att tala peppande till henne och fråga henne om det och det brukar lösa sig! Ja hon är lite tystlåten, men samtidigt känns det som att hon öppnar sig mer & mer för mig & säger vad hon tycker, tänker & känner och det är jätte bra!

 

Jag minns när jag fick min kontaktperson, det var uppe på BUP här i Ystad, Han var redan där när jag kom.

Det var lite tyst mellan oss först också, jag satt väl mest & funderade på vem han var när han bröt tystnaden 

och frågade om det var jag som var Hugo. Jag svarade ja och då sa han att hans flickvän kände mig.

Givetvis undrade jag ju vem det var och återigen hade slumpen slagit till så att det visade sig att det var ytterligare en gammalbarndomsvän till mig visst jag såg henne bara några gånger under den tiden jag hade honom som kontaktperson och under den tiden de var ihop men de gånger vi träffades var det trevligt & kul. Jag och han gjorde ganska många grejer tillsammans, vi var på Tingvalla, såg film, festade, åkte till Tyskland med några av hans kompisar & vi åkte till Polen med Unity Line. Jag begriper än idag inte hur han lyckades sova under Polen resan för det var ganska bra sjögång, det märktes på dansgolvet där jag & andra kanade runt på dansgolvet men det var tur att ingen skadade sig! När vi kom fram till Swinoujscie var jag trots att jag var supertrött ändå lite sugen på att gå iland, men tack vare att det regnade lät jag bli.

 

När vi sa upp kontaktpersongrejen kändes det lite vemodigt för min del även om vi båda var överens om att göra det, det var inte så att vi hade blivit ovänner eller så men det kändes som att jag hade fått andra saker att ägna mig åt och att jag var social nog att klara mig på egen hand så att säga 

 

Det känns som att jag kan säga att jag springer på henne ibland och att vi utbyter några ord men jag vet inte någonstans på vägen i vår uppväxt skiljdes våra vägar och vi växte ifrån varandra,,,jag vet inte hur jag ska uttrycka det, men just sånt som barndomsvänner känns som en stor grej för mig. Ja vi har ju varandra fortfarande som vänner på facebook och så också och det är jag glad för! Jag hoppas att det inte är så med hon som jag skrev om i gårdagens inlägg utan att jag en dag ska hitta henne och att vi kan få kontakt igen. Min fd kontaktperson har jag dock bara träffat ett fåtal gånger sedan vi sa upp kontaktpersonskapet, och det känns vemodigt eftersom jag saknar honom, han var jätte trevlig, hade humor, var en trygg person och helt enkelt kul att vara med som vän, men han gör väl annat idag även om jag tror att han är samma person då!