Minnen & känslor del 1

Jag tänkte de i det här inlägget försöka att en gång för alla berätta & förkklara hur jag funkar med minnen & känslor, de är nämligen starkt sammankopplade med varandra & mitt huvud är ofta fullt med minnen & känslor nu senast är det på min ex flickvän men givetvis tänker jag tillbaka på mycket annat också. Barndomsminnen etc och jag tänkte ge er en inblick i mitt liv från min barndom!
 
Jag föddes 1977 i Stockholm, När jag var 4år flyttade jag och min familj till Vadstena, men 3år senare gick 
flyttade lasset vidare till Ystad där jag bor än idag. På det första stället vi bodde i Ystad fick jag och mina bröder vänner i ett par grannbarn, (en bror & hans syster), han hette Erik & henne kallade vi Manne. De bodde med sin mamma och våra familjer kom jätte bra överens och hittade  på en massa saker tillsammans! Vi gick på gymnastik
tillsammans och de gånger som deras mor skulle följa oss hem brukade hon berätta en historia om en flicka som hette Filippa. Hon hittade på historien efterhand tror jag, men hur som helst var det väldiigt bra historier om den där flickan. Jag minns också att jag & mannes bror en dag också rymde från Styrbordsgången (där vi bodde) till ett ställe vid reningsverket vid stranden här i Ystad, oj vad våra föräldrar var sura när vi väl kom hem! Hur som helst efter ett antal år flyttade den familjen till Stockholm och vi hade inte speciellt mycket kontakt, jag tror att vi träffades en gång efter det att de flyttade, tills slumpen ville att jag & manne skulle träffas senare igen när jag var i äldre tonåren, det visade sig nämligen att både hon och jag hade diagnosen Aspergers syndrom och vi åkte på en aspergerträff i Lilla Amundsön i Göteborg. Vi behöll kontakten ett antal år efter det, mailade & träffades när jag var i Stockholm för att hälsa på släktingar men sedan försvann hon bara,, jag vet inte vart men det händer fortfarande att jag letar efter henne på internet & på facebook ihopp om att hon ska ha skaffat ett konto. 
 
Varför berättade jag om det här minnet? Människor har alltid lyckats att beröra & göra intryck på mig och anledningen till att jag blev berörd av henne tror jag var för att hon & hennes familj var på flykt från deras far som de sa var farlig så än idag hoppas jag att han inte har fått tag på dem, det finns kanske en naturlig anledning till att kontakten helt plötsligt tog slut men isåfall skulle jag vilja veta varför så att jag slipper grubbla! Jag är nämligen en sanningssökare och tillsammans med dessa minnen & känslor känns det som att det vimlar av frågor, och hon är inte den enda jag känner så inför, jag har haft många andra brevvänner & mailkompisar, folk jag har mött som jag fortfarande också letar efter på facebook, i vissa fall känns det som att jag har lyckats i vissa fall inte, men det betyder inte heller att jag ger upp som den svar sökande person jag är. Alla dessa tankar & frågor om minnena & känslorna gör att jag vill kunna skriva av mig på olika sätt men får jag inte fram inspiration till att skriva på det sätt jag känner att jag behöver kan jag dricka mig full för att rensa tankarna för ett tag, men nej jag är INTE alkolist & har heller ALDRIG varit det! Jag kan vara utan alkohol flera månader & det kan inte en riktig alkolist vara! En alkolist söker dessutom ett rus men jag vet hur mycket jag hur mycket jag tål innan jag känner av något, jag kan köpa några 3.5or en varm sommardag för att släcka törsten & koppla av en varm sommardag, vill jag bli full eller känna ett litet rus köper jag 2st 6pack eller starkare varor. Kanske har jag gått ifrån ämnet lite med det jag skrev nu men jag kände att jag behövde få ur mig det också eftersom ingen psykolog eller kurator kan hjälpa mig med att radera minnen efter personer som har berört & betytt något för mig, jag vet det efter alla år som jag har gått till sådana, jag vet att alkohol kanske inte ses som ett bra alternativ bland många, men det är mitt sätt & jag tänker ALDRIG låta den ta över mitt liv.Dels för att jag vet att alkohol kan förstöra så mycket och jag är nöjd med var jag har åstadkommit med mitt liv med min sysselsättning som fotograf & fotoredigerare & kontaktperson och det vill jag absolut INTE kasta bort!  Kanske dyker det upp fler minnen i andra blogginlägg men just nu känns det som att jag har fått ut något av det viktigaste.
Pinterest


Kommentarer
Postat av: Lindis

Har du också separationsångest, bara en nyfiken fråga, det har jag väldigt mycket fast jag är inte aspergers och vet egntligen inte så väldigt mycket om det heller... Kram

Svar: Ja jag tror det kan vara det...eller så är jag bara en sentimental nostaligsk person.....
Hugo

2016-03-11 @ 21:22:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0